- Project Runeberg -  Ur vår tids forskning / Språkets makt öfver tanken /
20

(1874-1889) [MARC] With: Ernst Axel Henrik Key, Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

känslan är däremot språk i egentlig mening icke till. Om
icke dess mindre understundom känslan synes nyttja
språket som medel, sker detta på ett sätt, som i själfva
verket upphäfver språkets begrepp. Vi kunna som bevis
härpå erinra om, huru den religiösa känslan, sinnet för det
oändligt höga som i sin klarhet »i intet hjärta stiget är»,
ej blott gärna nöjer sig med språkliga former, vid hvilka
den ingen bestämd mening kan fästa, utan till och med
röjer en viss förkärlek för sådana. Reformationstidens
svenske bonde, som klagade öfver att man ej längre ville läsa
mässan på latin, katoliken, som än i dag mumlar sitt
oförstådda Ave Maria gratia plena, Tibets buddhist, som med
ännu outtröttligare ifver på bönkvarnen maler sin
meningslösa sanskritbön, slaverna, judarne, perserna,
turkarne, kopterna, abessinierna, hinduerna och många
andra folk, som till kyrkospråk använda tungomål, hvilka
de endast halft eller icke als förstå; vi själfva, som kanske
ofta känt våra sinnen höjda till andakt genom bibelställen,
hvilkas mening ännu för de lärdaste vetenskapsmän är en
gåta — alla kunna vi tjäna som bekräftelse för det
påståendet, att känslan väl stundom på sin färd mot
oändlighetens himmel kan välja ordet till redskap, men att språket
i sådana fall knappast kan sägas verka som språk, utan
snarare blott som en följd af stämningsfullt dallrande tonvågor.

Frågan om vigten af den hjälp, som å andra sidan
språket lämnar, då det gäller att bringa den mer eller
mindre oklara föreställningen till form af fullmogen tanke, få
vi i det följande anledning att något mera vidröra. Så
mycket är utan vidare uppenbart, att en Plato, en Kant,
eller hos oss en Geijer, en Grubbe, en Boström ej utan
ordens hjälp skulle varit i stånd att inom sig uppbygga,
lika litet som de skulle kunnat åt andra meddela de
tankesystem, genom hvilka de gjort sina namn fräjdade.

I en viss mening måste vi därför mot den sats vi sökt
försvara, att tanken går före ordet, uppställa den rakt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:02:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vartidsfor/26/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free