- Project Runeberg -  Ur vår tids forskning / Språkets makt öfver tanken /
21

(1874-1889) [MARC] With: Ernst Axel Henrik Key, Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

motsatta, att ordet går före tanken. Och häri hafva vi ett
nytt exempel till den erfarenhet, vi ständigt ega tillfälle
att göra: den mänsklige anden står ej fri gent emot sina
egna skapelser. Ett lands seder och lagar äro skapade af
folkanden, men det är likväl tydligt att de i sin ordning
återverka på denna. Ur hvarje frö, som tanken utströr,
växa fram, antingen som ur draktänderna, dem Iason sådde,
fiendtliga makter, hvilka måste bekämpas, eller ock, såsom
nr Deukalions och Pyrrhas stensådd, hjälpare, hvilka bistå
såningsmannen att odla och bebygga förut oplöjda tegar.

En sats som vi någonstädes funnit anförd efter Fichte,
»att man med större rätt kan påstå att språket bildar
människorna än att människorna bilda språket» är sann, om
man med »människorna» menar den enskilde, ej folket eller
slägtet. Ty lika öfvertygade som vi enligt det föregående
äro, att språket helt och hållet är en mänsklig skapelse,
det vill säga ett verk af det mänskliga samhället, lika
villigt böra vi också vidgå, att den enskilda människan
mycket litet förmår verka på beskaffenheten af sitt folks språk,
under det att hon däremot genom dess inhämtande vinner
ett medel för sin själs utveckling, hvilket i kraft och
betydelse ej kan jämföras med något annat.

Språket är ett alster af tanken, men utan språket
skulle tankens vingar vara bundna. Språket är i
förhållande till tanken, hvad lokomotivet är till föraren. På
korta timmar bär ångvagnen sin styresman lätt och hastigt
till ett mål, som han utan dess bistånd kanske under
dagar fåfängt skulle mödat sig att uppnå. Och dock är det
ytterst ej ångvagnen som är den förande, utan — som själfva
ordet anger — det är lokomotiv-föraren som för vagnen,
det är han, som styr dess gång medelst de naturkrafter,
han samlat i sin hand, och öfver hvilka han efter godtycke
bjuder.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:02:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vartidsfor/26/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free