- Project Runeberg -  Ur vår tids forskning / Språkets makt öfver tanken /
27

(1874-1889) [MARC] With: Ernst Axel Henrik Key, Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eller som åtminstone stå i ett ordnadt förhållande.
Rimmande, allitererande, assonerande ordspråk och ordstäf äro
bland de tidigaste alstren af folkpoesien.

Och icke förgäfves är det som ett folk åt sina tankar
gifver en dylik för örat påfallande form. De få därigenom
liksom en udd, med hvilken de lättare och fastare, än annars
skulle varit fallet, borra sig in i medvetandet. Man
minnes dem bättre, anför dem oftare, kommer därigenom också
oftare att efter deras innehåll bestämma sitt och andras
tänke- och handlingssätt. Om ett ordspråk, för att vara
godt, måste hafva en kärnfull idé till moder, så är det
dock ingalunda sällan snarast den omständigheten, att
samklingande ljud stått fadder därtill, som vållat att
ordspråket blifvit vid lif och hunnit till anseende och makt.

Hvem vet huruvida ej en eller annan romersk
hjältebragd varit oskrifven på historiens blad, om ej ljudlikheten
mellan de två latinska ord, som betyda lycka och tapper, i den
kritiska stunden bragt ordspråket fortuna fortes »lyckan
står de djärfve bi» i den romerske härförarens minne och
på hans läppar? — Och om romarnes ättlingar ej alltid i
stridens skiften bråtts på sina tappra förfäder, kan månne
ej skulden därtill någon gång ha legat blott hos det
smekande dubbla rimparet i den italienska sats som påstår, att
»den som går varligt, går trygt, den som går oförväget,
går till sin undergång?»

chi va piano, va sano,
chi va forte, va in morte.

Huru många affärer blifvit om intet, därför att ordet
borgen endast genom en bokstaf skiljer sig från sorgen; hur
många krokvägar blifvit gångna, därför att genvägar låter
som senvägar; hur många vinglas som blifvit tömda till följd
af assonansen och rimmen i poisson sans boisson est poison
»fisk utan dryck är gift» — dylikt kunna vi ej beräkna.
Och — för att anföra ett ordspråk till bevis att äfven
aflägsna länder älska att låta klangen på detta fält spela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:02:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vartidsfor/26/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free