Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så finnas altså ändock fall, då man kan hafva skäl till
det motsatta påståendet att »bokstafven gör lefvande». Det
sista exemplet visar, att bokstafven a till och med kan
gifva personlighet åt — en gudom.
Sedan vi nu framdragit icke få enskilda fall, i hvilka
språkljudets inflytande på tanken varit tydligen skönjbart, må
också några ord nämnas om frågan, huruvida ett språks
allmänna ljudsystem bör tänkas hafva någon inverkan på
skaplynnet hos det folk som har detta språk till sitt modersmål.
Om man jämför danskan å ena sidan med svenskan
och det norska talspråket å den andra, så är det tydligt,
att de sistnämnda språken hafva en härdare, kraftigare
karaktär. Det mått af muskelkraft, som en norrman eller
en svensk nedlägger på uttalet af sitt språk, är större än
det, som erfordras för att tala danska. I ett svenskt ord
sådant som löpa är så väl läpparnes hoptryckning vid
p-ljudet, som munnens utvidgning och utandningens styrka
vid slutvokalen, af en mera energisk natur, än hvad vi
kunna iakttaga i det motsvarande danska löbe.
Att denna språkens olikhet på sådant sätt återspeglas
i folkens art, att det skandinaviska folklynnets mera hårda
och kraftiga sidor äro företrädesvis utpräglade hos
nordskandinaverna, de mera veka däremot i synnerhet
framträdande hos sydskandinaverna — detta är en tanke, som i
en eller annan form ofta blifvit uttalad.
Samma skiljaktighet återfinna vi på andra håll. Vi
påminna blott om huru i Grekland de krigiska dorierna
också talade ett hårdare språk än sina fränder, de
smidigare, mjukare, mera förfinade och snarare förvekligade
joniska stammarne.
Den känslans innerlighet, det stämningens djup, den
böjelse för inåtvänd begrundning, som ofta nämnes såsom
karakteristisk för de semitiska folken, och som gjort dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
