- Project Runeberg -  Ur vår tids forskning / Språkets makt öfver tanken /
47

(1874-1889) [MARC] With: Ernst Axel Henrik Key, Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

teten i djupaste mening kännetecknande dragen. Man
synes böra antaga, så väl å ena sidan att hvarje folks
grammatik trognast afspeglar dess egendomliga skaplynne, som
ock å den andra, att om språket öfver hufvud eger något
inflytande på de talandes tänkesätt, detta inflytande allra
påtagligast måste vara förnimbart i fråga om språkets
grammatiska faktorer.

Särskildt W. v. Humboldt har betonat nödvändigheten
af denna slutsats. Vi skola dock söka visa, att den
ingalunda är obetingadt hållbar, och vi torde lämpligast kunna
göra detta genom att från nämnda synpunkt granska de
hufvudformer, under hvilka man brukar gruppera de
mänskliga språken.

W. v. Humboldt anser de indo-europeiska tungomålen
i sin bildning närmast motsvara språkidealet. Alla andra
tungomål afvika mer eller mindre från den »rent lagenliga
form», som i dessa språk, enligt honom, funnit sitt till—
närmningsvis högsta uttryck. Han är också öfvertygad, att
språket har sin andel däri, att de indo-europeiska folken
— till hvilka inder och perser, greker och romare, kelter,
slaver och germaner höra — kommit att i verldshistorien
spela en så framstående roll; det kan ej vara en
tillfällighet, att i våra dagar mänsklighetens högsta civilisation
uppbäres af folkslag som alla tala hithörande tungomål.

Kanske skulle någon vilja invända, att man hällre
omvändt borde förklara de indo-europeiska språkens
fullkomligare byggnad ur den högre bildningen hos de folk, som
talat dessa språk.

Denna förklaring skulle emellertid stranda på det
sakförhållandet, att redan det indo-europeiska urspråket, hvars
former vetenskapen genom jämförelser mellan dotterspråken
rekonstruerar, i grammatiskt hänseende visar sig hafva
utgått från alldeles samma grammatiska princip, »flexionen»,
som i dotterspråken varit gällande, och som just skall
utgöra deras stora företräde framför andra tungomål. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:02:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vartidsfor/26/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free