Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligtvis ej så fattas, som skulle hvarje enskildt tungomål af
de båda senare slagen vara lättare lärdt än hvilket
flekterande språk som hälst: kinesiskan är tvifvelsutan
svårare än engelskan. Men den är detta ej såsom ett
isolerande språk, utan på grund af andra omständigheter,
fonetiska, grafiska m. fl., som lika väl kunde förefinnas i ett
flexions-språk.
Vidare, om vi se till, hvilka de orsaker äro, som vålla
öfvergången af isolerande och agglutinerande språk till
flekterande, röjer det sig lätt att dessa icke äro af sådant
slag atö de kunna anses innebära eller betinga något slags
framsteg i andlig utveckling.
Det slutande -s, med hvilket de nordiska språken bilda
sitt passivum, skrifves i äldre tider sk och är uppkommet
af sik, den äldre formen af vårt sig. »Han hämnas» är
detsamma som »han hämnar sig»; »han minnes» detsamma som
»han påminner sig». I portugisiskan heter »han minnes»
i skrift lembra-se, men ordet uttalas lembras. Verbet lembrar
är en sammankrympt form af ett latinskt rememorare, och
har i engelskan sin motbild i remember; -se är latinets
fristående reflexiva pronomen. I det sen-latinska rememorat
se är språkformen, om vi lämna verbets böjning å sido,
isolerande; i portugisiskan representerar skriften med sitt
bindestreck agglutinationens stadium, och uttalet, med
vokallöst -s, flexionens. — I ryskan hänges på liknande vis
det till -s’ förkortade indo-europeiska reflexivordet efter
vokaliskt slutande verbaländelser; efter konsonanter har det
kvar den fullare formen -s/a.
I trenne skilda språk se vi altså huru ett och samma
ursprungligen fristående ord endast genom ett påskyndadt
uttal kommit att mer eller mindre fullständigt öfvergå till
ett böjningselement. Nästan öfveralt, där man till sitt
ursprung kan följa en böjningsändelse, visar det sig att den
uppkommit på samma rent fonetiska väg.
Flexionen har sin väsentliga källa ej i tanken utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
