- Project Runeberg -  Ur vår tids forskning / Språkets makt öfver tanken /
54

[MARC] With: Ernst Axel Henrik Key, Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Comments? |   

Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



i tungan; den uppkommer ej därigenom att man tänker
snabbare utan därigenom att man talar snabbare, ej
därigenom att man tänker redigare utan därigenom att man
talar oredigare.

Det är altså uppenbart att isolationens öfvergång till
flexion ej kan vittna för en framåtskridande utveckling
af de andliga krafterna. Lika litet kan den naturligtvis
vittna emot en sådan, ty erfarenheten intygar nogsamt att
tankens klarhet ej alltid står i direkt förhållande till
tungans rörlighet.

Lika litet som man har rätt att af det högst bildade
folket vänta att det skall ega det mest välljudande språket,
lika litet har man rätt att förutsätta att det skall ega
det i grammatiskt hänseende lyckligast bygda.

Se vi på den omvända utveckling af flexion till
isolation, som åtskilliga nyare språk, enligt hvad vi redan
nämnt, förete, så visar sig äfven här att orsaken till
utvecklingen vida mer ligger i rent yttre, dels fonetiska, dels
etnografiska och politiska förhållanden än i något nytt sätt
att uppfatta föreställningarna.

Engelskan är det språk, som i nämnda riktning
fortskridit längst. Böjningsformerna äro här inknappade till
hvad i ett flekterande språk nästan kan räknas som ett
minimum. En granskning af engelskans äldre öden
ådagalägger lätt, att den väg, på hvilken språket från ett
ursprungligen ganska rikt formsystem kommit till sin
nuvarande, för ett indo-europeiskt språk mindre vanliga
böjningslöshet, bestämts af tvänne samverkande faktorer,
hvilka hvar för sig bruka leda till samma utgång.

A ena sidan hafva genom ett skarpt markeradt uttal
af ordens hufvudstafvelser de obetonade ändelserna, hvilka
innehöllo den grammatiska formen, efter hand kommit att
förflyktigas. Omskrifvande vändningar af isolerande natur
hafva därpå måst träda i stället. — A andra sidan har den
hopsmältning af olika tungomål, som på Englands jord un-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 6 19:54:13 2007 (jr) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vartidsfor/26/0056.html

Valid HTML 4.0!