Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är t. ex. icke fransmännens sätt att återgifva »båda» med
»den ene och den andre», l’un et l’autre, tämligen likartadt
med det nämnda Mande-uttrycket? Har icke en tysk, som
i nyss anförda sats eger att tillgå sitt enkla jeder, rätt att
se ned på vårt besynnerliga hvar och en med samma
ringaktning, som vi äro hågade att känna för negrernas
motsvarande ännu längre omskrifning? Och om romaniska
folk sakna ett pronominelt ord motsvarande vårt
»hvarannan» och återgifva svenskans korta »hvarannan dag» än
såsom fransmannen med »alla två dagar», tous les deux
jours, än såsom portugisen med »en dag ja och den andra
nej», um dia sim e outro não, skola vi därför låta dessa språk
hemfalla under formlöshetens dom?
Nej, intet språk är formlöst. Man kan ej tänka sig
ett talande folk, som ej efter utstakade former bygger sina
satser och enligt gifna lagar sammanbinder subjekt,
predikat, attribut, objekt o. s. v. Om dessa former ega ett i
ljud prägladt uttryck eller ej, är oväsentligt, då språket i
alla händelser genom något medel måste hafva sörjt för
nödig tydlighets bevarande, och till exempel fasta lagar för
ordställningen och satsbildningen i en mängd fall göra
böjningsformer alldeles umbärliga. Till och med de
döfstummes teckenspråk, fastän ofullkomligare och regellösare
än något talspråk, eger dock grammatisk form.
Skillnaden mellan språken i formelt afseende är
hufvudsakligen den, att vissa språk ega mera form än som
tarfvas för tankens uttryck. Och sådant torde ej böra
räknas dem till berömmelse. Ej det konstigaste redskapet är
bäst utan tvärtom det enklaste, så vidt det blott motsvarar
sitt ändamål. Pessimæ respublicæ, plurimæ leges, »ju sämre
stater, dess flera lagar», påstår ett gammalt ordspråk; och
satsens riktighet bör inom nödiga gränser af
språkforskaren erkännas ej mindre villigt än af statsmannen.
Att domen härigenom för de flekterande språken
utfaller ogynsammare än vi önskat, få vi underkasta oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
