- Project Runeberg -  Ur vår tids forskning / Språkets makt öfver tanken /
62

(1874-1889) [MARC] With: Ernst Axel Henrik Key, Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(32

RELATIVPRONOMEN.

galunda vittnar om att språkets boja hvilat tungt öfver
deras framställning. — I första kapitlet af vår bibel läses en
för denna hebreiskans egenhet betecknande vers, som i vår
antagna öfversättning har följande mindre lyckligt
formulerade lydelse: »Och Gud gjorde två stora ljus, ett stort
ljus, som regerade dagen, och ett litet ljus, som regerade
natten.» Vårt språk, som förmår bilda en egen komparativ
form, kräfver med nödvändighet att i sista delen af versen
stort och litet ersättas med större och mindre. Så tänkte
också den judiska författaren, och så uppfattades uttrycket
af hans läsare.

Ett pronomen som uttrycker relation, motsvarande vårt
»som», och ett verb som betyder »är» förefalla oss såsom
språkets oumbärligaste formella beståndsdelar. Dock
finnas ej få tungomål, där ettdera ordet saknas, ja till och
med några, där båda fattas. Så i Encounter Bay-språket i
Australien och i de redan flera gånger omnämnda
algonkin-språken i Norra Amerika.

Eliot, som var missionär hos Massachusetts-indianerna,
hvilka tala en algonkin-munart, beklagar sig att den vers,
där Gud för Mose uppenbarar sitt namn Jahvé (Jehova)
och dess betydelse »den varande» (2 Mos. 3: 14): »Jag är
den som är», icke varit för honom möjlig att öfversätta
annat än som I do, I do, »jag gör, jag gör».

Om man, som billigt är, ej utan pröfning antager en
dylik lingvistisk sensationsuppgift, utan gör sig mödan att
se den i dess sammanhang med språkbyggnaden i sin helhet,*
visar det sig lätt, att den gifver en alldeles falsk
föreställning om det nämnda indianspråkets tillgångar. Ett språk,
som eger en särskild verbalmodus, hvilken brukas i de
satser, som vi kalla relativsatser, kan tydligtvis utan svårighet
umbära relativordet; svenskan och engelskan öfverhoppa

Se t. ex. Trumbull, The Algonkin Verb (i Transactions of the
American Philological Association 1876).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:02:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vartidsfor/26/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free