Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ABSTRAKTION OCH ABSTRAKTA ORD. 69
grammatiken, genom hvilken denna närmast gränsar till
ordboken, som erbjuder oss sådana fall.
Vi stanna först vid ordbildningsläran. Här torde det
framför alt vara språkets större eller mindre förmåga att
bilda abstrakta substantiv, som kan anses utöfva något
inflytande på den talandes sätt att tänka. En filosofisk
skriftställare har säkert stundom tillfälle att iakttaga, huru stor
kraft, å ena sidan att understödja, å andra sidan att hämma
tanken ett språk eger, i samma mån den nämnda delen
af dess grammatik är utvecklad eller ofullkomlig.
Skillnaden mellan tanke och tänkande är för oss, som hafva
denna skillnad utpräglad i språket, helt visst uppenbarare
än den är för fransmannen, som endast eger ordet pensée.
Tyskan och grekiskan, Plato’s modersmål och Kant’s,
stå båda högt i förmågan att bilda abstrakta uttryck.
Härmed vilja vi naturligtvis icke säga, att de båda stora
filosoferna blifvit hvad de äro genom sina språk,
endast att språket i någon mån varit deras tänkande till
hjälp. Redan Leibniz yttrar om tyskan, att den är »danad
för filosofien)), — philosophiæ nata videtur — och dock var
på hans tid ännu tyskan ingalunda filosofernas språk, såsom
den först senare blifvit genom Wolf, Kant, Schelling,
Hegel och andra. I möjligheten att medelst artikeln
substantivera hvarje infinitiv ega grekiskan och tyskan en förmån,
som vårt språk kan afundas dem. Under två perioder har
svenskan, utan att någondera gången rätt lyckas, sökt
tillegna sig denna förmåga: först då det under slutet af
medeltiden, enligt hvad Fr. Tamm nyligen visat, från plattyskan
lånade den till -nd, -nde ombildade infinitivändelsen -en,
såsom i tänkande, väsende (vid hvars sida ännu står det
ålderdomligare väsen); andra gången, då vår tids filosofer försökt
sig med uttrycken tänka’t, vara’t, liksom äfven franska
filosofer på senare tider måste bekväma sig att, sitt språks
konservatism till trots, tala om le non-être, le devenir, och
dylikt. Att franskan i det hela varit illa lottad med afse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
