Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7(5
FORNTIDENS MYTOLOGI
mella genusdelningen först kommit att sprida sig utöfver
det område, där den sannolikt tidigast upprunnit —
särskiljandet mellan han och hon i pronomen, mellan hane och
hona i nomen — är ej möjligt eller nödigt att här utreda.
Undersökningen däraf skulle föra oss till en urtid, som
ligger långt bortom det indo-europeiska urspråkets klyfning
i skilda dialekter, kanske till och med, som åtskilliga
forskare antaga, bortom den tid, då indo-européers, semiters
och hamiters ättefäder ännu sutto i samfäldt bo. Så långt
vetenskapens öga når tillbaka i språkens historia, ser den
likbetydande ord stå bredvid hvarandra med motsatt genus —
såsom i svenskan de maskulina ström, bäck, rännil vid sidan
af de feminina flod, älf, å — protesterande mot hvarje försök
att härleda genus ur en mytisk naturåskådning. Så långt
vi kunna se är tvärtom genus själf en bland de vigtigaste
mytbildande krafterna.
Vedas, Avestas, de homeriska dikternas och Eddans
sångare, dessa gamla skalder, som ej blott åt efterverlden
bevarat utan också till ej ringa del skapat sina folks myter,
hafva helt visst ej egt större makt, och säkert ej häller
större lust, än vår samtids poeter, att af maskulina ord
bilda feminina gudar och omvändt.
Man må ej anse denna jämförelse mellan forntid och
nutid för långsökt. Ännu i dag skapa som fordom
skalderna myter, och språket herskar i fråga om genus öfver
deras fantasi på fullkomligt samma sätt som öfver den
älsta forntidens mytbildning.
Ingen som känner indernas älsta literatur kan undgå
att vid läsningen af C. F. Dahlgrens poetiska fantasier
öfver solsken och moln, väder och vind, lifligt påminnas
om Vedasångernas, visserligen i mera allvarsam stil hållna,
men dock till och med i enskildheter ofta alldeles
öfverensstämmande meteorologiska myter. Som vi redan
anmärkt, har Dahlgren, i likhet med de flesta bildade
svenskar, icke haft något säkert sinne för genus; dock vore det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
