Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH NUTIDENS POESI. 77
lätt att ur hans dikter rada upp en mängd exempel där
hans poesi på ifrågavarande område helt och hållet gått i
språkets ledband. Så när han i ett af sina bekantaste stycken
»Vårbäcken)) låter bächen (mask.) vara en yster yngling,
som brutit sig lös från sin herre vinterns (mask.) fängelse,
och nu på vägen gycklar med »farbror» gärdsgård (mask.),
men däremot gör sin kur för ängens blommor (fem.), de
»fröknar små», räknande sjön (mask.), som är så trög och
ej vill dansa, för en »dummer gös» o. s. v. Lika visst som
skalden ej skulle låtit det sist anförda ordet vara gös utan
Jöns, om ej språkljudet (rimmet) bundit hans tanke, lika
säkert skulle han ej låtit blommorna vara nickande tärnor
på ängen, om ordet blomma i nutidens svenska haft kvar
sin gamla maskulina form blomme.
Och liksom vi sett att grekerna, romarne och de gamle
skandinaverna — vi kunde tillägga inderna — på grund
af ordets kön förestälde sig natten som en kvinna, med
tillhörande kvinliga attribut, så malar Stagnelius i
»Flyttfåglarne» på samma språkliga bakgrund en motsvarande
tafla:
Med rosiga hatten
på lockar af guld
satt midsommars-natten
i skogen, så huld.
Vi kunde ej somna,
så däglig hon var,
o. s. v.
Ett litet poem af O. v. Dalin, i hvilket han år 1740
på årsdagen af Karl XII:s död gifver en lämplig skrapa
åt Frihetstidens politiska sjelfsvåld, kunna vi ej underlåta
att här anföra:
Vår hjälte fick sitt banesår
I dag för två och tjugo år,
Men har likväl en arfving lämnat:
Vår ädla Frihet menar jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
