- Project Runeberg -  Ur vår tids forskning / Språkets makt öfver tanken /
94

(1874-1889) [MARC] With: Ernst Axel Henrik Key, Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94



i sinnet inpräglat något utmärkande kännetecken hos dem.
Under det tolfåringens botanik sålunda visserligen kan
sägas mest hafva karaktär af språkforskning, inhämtar han
dock med de latinska namnen ett ej föraktligt stycke
naturkunnighet.

Hvar och en kan troligen på sig själf göra den
erfarenheten, att man i allmänhet bättre ihågkommer de
personers anletsdrag, hvilkas namn man känner, än öfrigas.
Tio gånger kan man hafva mött en person på gatan och
ändock icke hafva någon föreställning om hans utseende,
men om därpå af någon anledning hans namn blifver oss
bekant, träder han oss genast närmare. Genom
tillegnandet af hans namn är det likasom om vi förvandlade
personen själf till vår andliga egendom.

Folktron låter ofta herraväldet öfver naturens makter
vara fästadt vid det vilkoret, att man skall förmå nämna
dem med deras rätta namn. När S:t Laurentius kunde
tillropa Helgonabackens jätte namnet Finn, stod icke längre
han under jättens våld, det var jätten som beherskades af
honom.

Samma trollkraft, som den gamla sägnen här tillskrifver
ordet, kunna vi med någon rätt påstå att det ännu i dag
verkligen eger. Naturens och andens makter blifva först
då, väl icke vår viljas, men vår tankes undergifna redskap,
med hvilka den efter behag kan handskas, när vi förmå
beteckna dem hvar och en med sitt eget namn. Från att
ursprungligen och egentligen vara blott ett redskap för
meddelelse, förvandlas språket så till någonting ännu
vigtigare: ett redskap för tänkandet.

Endast i sällsynta undantagsfall skapar den enskilde
själf de ord, med hvilka hans tanke opererar. Hans folk har
under tusen slägtled arbetat på att skapa dem åt honom;
själf förmår han sällan mer än att taga emot. Och hvarje
ord, han af sitt språk liksom till skänks erhåller, är för
honom likt en beredvillig tjänare, hvilken står rustad och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:02:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vartidsfor/26/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free