Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
FÄRGSINNETS BEROENDE
vi sakna ett eget ord, förblanda vi lätt med närliggande,
så snart vi ej hafva tillfälle till alldeles omedelbar
jämförelse. För huru många svenskar är orange, som dock
räknas bland hufvudfärgerna, någonting annat än gult?
Om ordet orange fullt ingått i vårt språk, skulle
förhållandet ej varit sådant. Den kvinliga hälft af vårt folk, som
på grund af gällande klädedrägtsförhållanden har särskild
anledning att egna sin uppmärksamhet åt färgen, och som
äfven utbildat ett mycket skarpare öga därför än i
allmänhet det manliga slägtet, har på samma gång äfven ett vida
större antal namn på färger. Den skärpta
uppmärksamheten på färg är naturligtvis det primära; det är den
som gifvit anledning till namnens mångfaldigande. Men
tillvaron af noggrannare, mera speciella färguttryck
återverkar sedan skärpande på den talandes och tänkandes
uppfattning i hvarje särskildt fall.
Skalder, sådane som de, hvilka i odödliga verk
skildrat oss grekernas strider vid Troja och Odysseus5 irrande
hemfärd, kunna ej hafva egt en slö blick för naturen. Dock
har forngrekiskans ofullkomliga färgbeteckning till den grad
satt sin prägel på deras framställning, att en engelsman,
William Pole, nyligen på fullt allvar sökt bevisa att
Homerus varit färgblind: han skulle ej hafva förmått uppfatta
färgerna rödt och grönt. Den gamla sägnen att Iliadens
sångare varit blind vore sålunda åtminstone till hälften
sann. Det är visst att de homeriska färgepiteten
(»hyacint-färgade» lockar o. s. v.) ofta förefalla oss underliga, och
den nuvarande engelske premierministern Gladstone har
gjort en specialundersökning härom, hvilken närmast
framkallat Pole’s teori. Dock tala alt för många skäl emot
denna lära, att den skulle kunna erkännas som riktig
— framför alt den omständigheten, att man på liknande
grunder skulle nödgas dömma hela den grekiska forntiden
öfver hufvud till färgblindhet. Visserligen har man icke
skyggat ens för denna konsekvens. På grund af Laz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
