- Project Runeberg -  Ur vår tids forskning / Språkets makt öfver tanken /
103

(1874-1889) [MARC] With: Ernst Axel Henrik Key, Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samhet endast den ena "halfvan, vanligen den vänstra. Då
nu de nerver som utgå från vänstra hjärnhalfvan öfvergå
till den högra kroppssidan, och omvändt, förklaras häraf
på samma gång högerhändthetens större vanlighet som den
omständigheten, att språkförmågan oftast är bunden vid
vänstra hjärnhemisferen.

Att dömma af dessa fakta och af de beskrifningar, som
sedvanligen gifvas öfver afasien, skulle man, synes det, hafva
skäl att tro språkförmågan vara ett bestämdt enskildt
sinne hos människan, visserligen kanske af mera andlig
art än syn- och hörselsinnena, men dock i det hela
likstäldt med dessa. Den mänskliga hjärnan skulle liksom
innehålla en egen »språklåda» och i denna låda skulle
finnas ett eget fack för substantiv, ett annat för verb o. s. v.

Då språkförmågan för oss ter sig blott som en sida
af den mänskliga intelligensen i det hela, alt för nära
sammanhängande med öfriga sidor af denna, för att kunna
på det angifna sättet utsöndras och isoleras, är en dylik
lokalisering af denna förmåga enligt vår uppfattning ej
antaglig. Vi tro också att de omnämnda
anatomiskt-patologiska förhållandena ej med nödvändighet berättiga till
någon så mekanisk teori, som den ofvan anförda.

Efter att hafva genomgått skildringar af ett icke ringa
antal afasifall, hafva vi stannat vid den slutsatsen, att
afasien icke är att anse som en egen sjukdom. Den är blott
uttrycket för en viss grad af allmän minnes-slöhet.
Från denna synpunkt låta så väl sjukdomsfenomenet i det
hela som dess särskilda yttringar lätt förklara sig.

Det är alldeles i sin ordning, att man lättare glömmer
de yttre tecknen för sina föreställningar, orden, än man
glömmer föreställningarna själfva, att man lättare förgäter
ordet »knif» än knifvens användning. Äfven den
omständigheten är lätt begriglig, att en person, som lider af afasi,
ofta utan att själf kunna säga namnet på ett föremål dock
förstår samma namn, när en annan person yttrar det. Min-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:02:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vartidsfor/26/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free