- Project Runeberg -  Ur vår tids forskning / Språkets makt öfver tanken /
104

(1874-1889) [MARC] With: Ernst Axel Henrik Key, Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

AFASI ÄR BLOTT

nets kraft pröfvas mindre af att igenkänna än af att
reproducera.

Också det såsom synnerligen märkvärdigt framhållna
förhållandet, att en särskild grammatisk ordklass mer än
de öfriga är utsatt att bortfalla ur medvetandet, har från
denna utgångspunkt en enkel psykologisk förklaring, utan
att man behöfver antaga olika förvaringsrum i hjärnan
förde olika ordklasserna. Redan orimligheten däri att
substantiven blomma, låga, vilja skulle i medvetandet gömmas
i ett helt annat fack än de likljudande verben med
motsvarande betydelse, förbjuder hvarje sådant antagande.

Om den sjuke vill säga satsen: »gif mig en knif», så.
är all sannolikhet för att det sista ordet är det som gör
honom mest svårighet. Men skälet, hvarför han
förstummas vid detta ord, är icke att det är ett substantiv, utan
att det är mindre vanligt och därför lättare förgätet än
de öfriga orden i satsen. Man behöfver endast slå upp
en dansk eller tysk bok, där alla substantiv skrifvas med
stor begynnelsebokstaf, för att öfvertyga sig att dessa ord
äro i minoritet mot andra grammatiska ordklasser.
Artiklar, pronomina och pronominala ord (många, alla o. s. v.),
prepositioner, konjunktioner och andra liknande småord
ingå ständigt och jämt i våra satser; dem glömma vi därför
ej så lätt. Äfven bland verben finnas många, som vida oftare
äro på vår tunga än något nomen: så först och främst de
så kallade hjälpverben hafva, blifva, vara, vidare sådana
verb som kunna, göra, låta, få, gifva, taga m. fl. Bland
adjektiven äro också många långt mera gångbara än något
substantiv, t. ex. god, dålig, stor, liten. Skälet är tydligen
att de som predikat äro utsägbara om så mångfaldigt olika
subjekt.

Af dessa naturliga förhållanden har man lockats till
det nyssnämnda oriktiga påståendet om substantivens
egendomliga ställning till afasien. Gäller jämförelsen ett
mycket vanligt substantiv och ett mindre brukligt verb,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:02:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vartidsfor/26/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free