- Project Runeberg -  Ur vår tids forskning / Språkets makt öfver tanken /
126

(1874-1889) [MARC] With: Ernst Axel Henrik Key, Gustaf Retzius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Till och med räkneorden, som af alla språkets delar
väl borde vara de till sin betydelse mest orubbligt fasta,
kunna dock ändra värde. Det urgamla indo-europeiska
ordet hundra fick i isländingarnes språk betydelsen 120,
och ersattes i sin ursprungliga mening med »tio tiotal».

I arabiskan spela ord med motsatta betydelser en så
bemärkt roll, att Redslob, som skrifvit en egen afhandling
om dem, kan anföra 15 olika arabiska författare, hvilka
förut gjort dessa ord till ämne för monografisk behandling.

I många fall inträder betydelseförändringen därigenom
att namnet får stå kvar, medan saken, eller
uppfattningen af saken, undergår växlingar. Ordet mil betecknade
hos romarne tusen steg, mille passus; för fransmannen är
ännu mille beteckning både för mil och tusen, men han
binder dock ingalunda milens längd vid uttryckets
ursprungliga talvärde.

Om ordens grundbetydelser egde något vitsord för
deras nuvarande praktiska användning, borde man altså med
deras hjälp ofta kunna bevisa, och har väl äfven stundom
bevisat, att svart vore hvitt och sju vore tu. Visserligen
skulle enhvar finna slutledningen orimlig, om någon
framtidens språkforskare med stöd af grundbetydelsen i det
svenska ordet mil ville ådagalägga att svenskarne tagit
sju gånger så långa steg som romarne, och att följaktligen
vårt folk i förhållande till dem varit ett verkligt
jätteslägte. Men oftare än man skulle tro förekomma dock
slutledningar, som i grundsats äro fullkomligt likartade
med den nämnda. En person med gammaldags vanor skall
säkert ej underlåta att mot nyare tiders middagstimma
anföra »själfva ordet mid-dag», som ju synes innehålla ett
slående bevis på att det ligger i sakens begrepp, att
dagens hufvudmåltid bör intagas vid middagstid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:02:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vartidsfor/26/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free