Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotland af C. J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilda får och af sjöfogel i oräkneliga skaror bebodda Öar finnes det godt om djupa grottor, hemska
remnor, vidunderliga »raukar», svindel väckande stalp och branter samt ut öfver stranden djerft hängande
klippor. Nämnas må vidare, att på dessa öars skoglösa, släta, torra platåer och stupande brinkar växer
ett kort, kryddrikt gräs, som är fårens läckerhet och som gör dem smällfeta och åt deras kött förlänar
den smak af vildt, hvilken gjort Karlsöfåren så berömda, — att här och der i en strand-däld finnes en
oas af tjusande, grönskande fägring, — att i bergmassan finnas lager af färgrik marmor, — att på bottnen
af de stora grottorna, som året om äro fårens nattherbergen, ligga djupa lager af under århundraden
samkad får-»guano», värda tusendetals kronor. Men de stolta öarna erbjuda ingen hamn, der
transportfartyg under lastning kunna ligga i trygghet. — Äfven Fårö, länets nordligaste pastorat med 1200
invånare och genom Fårösund, Östersjöns ypperligaste hamn, skild från det gotländska »Storlandet»,
erbjuder vid Lauters pyntar, vid Marpis och fierestädes åt tecknaren intressanta vyer (se teckningarna 3
och 4 här nedan). Denna lilla ö är märklig för sina talrika vikar och uddar, för sina många små sjöar,
för en befolkning, som med fiskarens och jägarens strapatser och faror är fullt förtrogen, och hvars
kraftfulla fornlynne, förbleknadt i mycket, ännu uppenbarar sig i en mun-art, som bland Gotlands för olika
områden något olika dialekter är den ålderdomligaste, rik på ljudskiftningar, ändelser och fornnordiska
ordstammar. Sjömannen prisar Fåröns båda fyrbåkar, landtmannen fasar för de här i nordliga delen
befintliga »hauer» eller högar af finaste flygsand, och isynnerhet för den väldiga »Ulle-hau», som redan
ända till toppen begrafvit närstående resliga träd och som med sina lättrörliga torra vågor hotar att
allt mer öfversvämma och förqväfva växtlighet och odling.
När man betänker, att Gotlands areal — myrar och träsk oberäknade — endast är 26 qv.-mil,
så måste man förvånas, att på detta område uppfördes, hufvudsakligen på 11-, 12- och 1300-talen, i
Visby 16 och på landsbygden 95 kyrkor och (i Roma) en Bernhardiner-klosterkyrka. — Af
landskyrkorna stå 5 qvar såsom ruiner, alla de öfriga äro vidmakthållna och begagnas af stiftets 91 socken-
menigheter. Flera
bland dessa
landskyrkor äro så
präktiga, att de skulle
kunna försvara sin
plats i hvilken stad
som helst, t. ex.
Dalhems, Lärbro,
Lau, Tingstäde,
Stånga, Burgs,V äte,
1. Fröjels kyrka. 2. Strandparti från Stora Karlsö. 3. Lauters
pyntar på Fårö. 4. Utsigt vid Marpis på Fårö.
Lye, Hablingbo och Öja,m. fl.
Om de öfriga kan det utan
undantag sägas, att de äro
på ett eller annat sätt, mer
och mindre betydande och
för arkitekten lärorika. Sköna
och rika marmorprydnader
å portaler, fönster och
pelare; glasmålningar i
fönstren; altarskåp rika på
bilder och sirater, på förgyllning
och färger; [-korstolar,mon-strantser-]
{+korstolar,mon-
strantser+} och [-sakraments-hus,-]
{+sakraments-
hus,+} samt
storartade, i
triumfbågarna
hängande
krucifix; väggmålningar;
bildprydda dopfuntar; prydliga
grafstenar; vackra torn, som
uppbära höga, vidt omkring
synliga träspiror, utmärka i
allmänhet dessa bondkyrkor. I
närheten af
många
kyrkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
