Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfre Norrland af Aug. Cajanus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast är — 46.3; men det förekommer äfven år, då medeltemperaturen för en af de sträfvaste
vintermånaderna, februari, endast uppgått i Jockmock till —5°.4 och i Piteå till —2°.5. Normala
årsmedel-temperaturen är i Karesuando (68° 26’N. L.) eller Vittangi (Sveriges nordligaste lappmarkssocknar)
omkring — 3° Cels., i Haparanda + 0°.o och i Piteå +l°.i, men den kan också stiga till +2°.2 i
Haparanda och +3°.6 i Piteå, såsom förhållandet var år 1883.
I allmänhet kan sägas, att vår- och sommarvärmen kommer en månad senare i det nordligaste
landet än i det mellersta, Svealand, äfvensom att vintern infinner sig en månad tidigare; men den som
öfverlefvat några år i Norrbotten, vet mer än väl att kölden långt ifrån är svar att uthärda. Vid
strängare köld är det vanligen lugnt väder och luften är ovanligt ren och torr. Om än klimatet således är
hårdare än längre söderut, är det ingalunda oangenämt, men har ett bestämdt företräde såsom sundt
och stärkande.
De vester-norrbottniska elfvarne.
Om den vester-norrbottniska kusten, sedd på något afstånd, icke företer något anslående for ögat,
får icke detsamma sägas om elfvarne, hvilka tillhöra landets största vattendrag. Ehuru de af dem som
äro segelbara eller framställa den rikaste kulturen äro värda den närmaste bekantskapen, äro de
samtliga dock förtjenta af ett särskildt omnämnande.
Unie elf är, såsom de flesta af Norrlands elfvar, bildad af tvenne flodgrenar: Vindeln och
Ume-elfven, hvilka förena sig först på 3 mils afstånd från utloppet. Endast i sitt nedersta lopp är elfven
segelbar med mindre fartyg, men derofvanför är den rik på forsar och fall. Närmast träffar man
Bagg-böles vackra vattenfall och några mil längre upp Fällforsens vattenfall, om hvilket en tysk yttrat, att
det öfverträffar Rhenfallet vid Schaffhausen, och hvilket äfven benämts Vesterbottens Niagara. Den
väldiga Uman störtar sig der nedför ett af större och mindre klippblock uppfyldt fall, hvilka tillsammans
liksom fördela fallet i tvenne afsatser, men hvilka midsommartiden, när »fjellfloden» kommer, höljas af
den skummande och yrande vattenmassan. I en enda väldig våg häfver sig då elfven utför djupet och
stänker vidt omkring sitt yrande skum. Kastar då äfven solen sina förgyllande strålar deröfver, bildas
ett färgspel utan like, till häpnad och beundran för de nära och fjerran boende som årligen bevitna
detta herliga natursceneri.
Ännu längre upp finnas Sörfors och Norrfors brusande vilda fall, hvilka äfven äro värda att ses.
Vindeln är ännu stridare än Ume-elfven och dess vatten är mörkare, så att man, enligt en
författare, långt efter det de förenat sig skall kunna igenkänna Vindelns svarta strömfåra från Ume-elfvens
ljusare vatten.
Shellefte elf är ännu grundare än Ume elf och äfven den mycket strid. Tre mil från hafvet
störtar den sig med 3C0 fot i den väldiga Finnforsen. I sitt öfre lopp bildar den en 15 mil lång kedja
af stora sjöar, Silbojock, Horn-avan, Uddjaur och Stor-avan. Den upprinner i trakten af Nasafjell.
Pite elf har sin upprinnelse på Sulitelmas södra sida och bildar äfven den en 15 mils kedja af
sjöar inom lappmarksområdet. Tio mil från utloppet störtar den sig utför ett 100 fot högt fall, kalladt
Storforsen, men är icke segelbar mer än en kort väg ofvanför staden. Här och der förekomma i
Pite-dalen stora fält, som äro väl odlade, såsom vid Elfsbyn och Öjebyn, hvilken äfven benämnes Gamla Piteå.
o
Här, såsom på flera ställen i Norrbotten, finnas byar lika stora som socknar i Ångermanland.
Lule elf, den väldigaste af det öfre Norrlands floder, är äfven den enda som medgifver segelfart
på längre sträckor och är redan derigenom förtjent af en större uppmärksamhet. Elfven trafikeras af
flera ångare, som obehindradt gå 3 mil uppåt från staden till Råbäcken. Här ofvanför möta dock
Hedensforsar, som tvinga till en mils landväg; men derefter vidtager åter vid Hednoret ångbåtsfart på
en sträcka af 7 mil till Edefors, hvarest man åter måste anlita landsväg på en fjerdedels mil, hvarefter
man slutligen med ångare kan färdas till Storbacken, V/2 mil, vid lappmarksgränsen. Härifrån leder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
