Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfre Norrland af Aug. Cajanus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fridsamt och laglydigt folk, men dess sparsamhetsanda och flit har
många grader. X Vesterbotten och sydligaste Norrbotten är jorden till stor del karg och mager.
Folket der har derföre tvingats till större flit och omtänksamhet. Det framträder der, åtminstone i
vesterbottniska kustlandet, en viss betänksamhet i alla ekonomiska förehafvanden, en betänksamhet
som mången gång kan öfverskrida gränsen för ett strängt ärligt beteende, men som ytterst har sin rot
i den sjelfbevarelsedrift, hvilken kännetecknar befolkningen i detta afseende. Det är också icke blott på
jorden vesterbottningen måste nedlägga ett strängt arbete för sin utkomst eller för tillfredsställande af
sin uppfattning om ett ekonomiskt oberoende. Äfven på fisket nedlägger han mycken flit, och den
vesterbottniska kusten är ganska fiskrik. Han skyr hvarken sjelfva fiskets möda, ej heller besväret för
fångstens afsättning. Hela vintern om kommer lass på lass med frusen fisk från Vesterbotten till
Hernö-sand: de bortåt tjugu milen afskräcka icke. Vesterbottningarne äro således ett »närigt» folk. Man
kan icke säga alldeles detsamma om norrbottningarne. Med undantag af sydligaste delen af Norrbotten,
är detta land bördigt och tacksamt. Befolkningen har derföre blifvit van att icke förtaga sig.
Ingenstädes kan man se den gyllene regeln »tid är pengar» mindre behjertad. Det är otroligt, hvilken tid
här sofves bort. Också är det icke sällan, särskildt i år med mindre god årsväxt, man får höra det
betecknande uttrycket »bättre sofva sig fattig, än arbeta sig fattig». Intet tvifvel att detta folk varit
vant att alltför litet bygga på sina egna krafter. När nöden stod för dörren, har det utan betänklighet
uppträdt som tiggare, ett slags privilegierade tiggare; men oftast hade nöden kunnat förebyggas, om man
iakttagit någon liten sparsamliet och omtänksamhet. I detta af naturen välsignade land har folket lefvat
för dagen, »från hand till mun». Der något öfverskott förefans, skrinlädes det i silfverbägare. Ju flere
silfverbägare man hade, desto rikare var man. Fåfängan smektes icke litet af att kunna visa hela
skåphyllan fullsatt med silfverbägare. Då var man icke litet afundad. Missväxtåret 1867 måste dock den
ena bägaren efter den andra vandra till guldsmeden och nedsmältas, och sedan dess har mången
kommit till insigt af att man kan bättre använda ett kapital, äfven ett litet, än genom att skylta dermed i
silfverskåpet. Banker af flera slag förränta nu penningar, men en jordbrukare saknar icke tillfälle, allra
minst i Norrbotten, att fruktbargöra sina besparingar genom nyodlingar eller ett förbättradt brukningssätt
eller en förbättrad ladugårdsskötsel, i hvilka afseenden han hittills hållit sig segt fast vid det gamla
och föråldrade.
Trots de här anmärkta svagheter och brister saknar befolkningen ingalunda sina goda sidor.
Norrbottningen är gästfri, höflig och har en viss värdighet i sitt sätt. Hans fel få icke så hårdt till-
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
