Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jemtland af Magnus Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dufed går jernvägen åt
sydvest genom ödsliga
trakter upp till Enaelfvens
dal, sorgligt ryktbar
genom Armfeltska härens
undergång på nyåret 1719.
Sista stationen på svenska
sidan är Storlien. Ej långt
derifrån finnes passet
Shur-dalsporten, genom hvilket
en gammal farväg gick in
i Norge. Strax öster om
passet står ett
täljstens-monument, som uppgifves
vara »stenen i grönan dal».
Både i norr och söder
om den trakt, som nu
blif-vit beskrifven, ligga
vidsträckta fjellmassor, der
lapparna ströfva omkring
med sina renhjordar.
I norra Jemtland
är högslätten vågformig.
Långsluttande skogklädda Utsigt åt Oviksfjellen (från trakten af Änge vid Östersund). —
åsar skiljas från hvaran- Utsigt från Östersund, med One- och Östberg i bakgrunden,
dra af dalgångar, i hvilka
vattendragen gå genom rader af sjöar liksom snöret i ett perlband. I en sådan dalgång styr den
väldiga Indalselfven sin kosa till hafvet. Hon utflyter ur Storsjön vid Krokom, en vacker bygd med
de ståtligaste bondgårdar, tager först en nordvestlig rigtning, bildar Hissmoforsen och flyter sedan
åt öster genom Lit, der hon, sedan hon mottagit bifloderna Långan och Hårkan, utvidgar sig till en
ansenlig bredd. På ett näs mellan båda dessa bifloder ligger kyrkan, och der bredvid leder öfver elfven
en omkring 550 meter lång bro, den längsta i Jemtland. Den mest öfverraskande utsigt öppnar sig
när man framkommer ur skogen i backarna på södra sidan om elfven och framför sig nere i dalen
ser denna bro med sina skyddande pålrader och på andra sidan elfven kyrkan och de välbyggda
gårdarne. Från Lit går elfven genom långa obygder till Stugun. Under denna del af sitt lopp bildar
hon de vattenrika Skärhälls-, Medshogs- och Näfveredsforsarne. I Stugun, ursprungligen ett på
1200-talet inrättadt herberge för resande, som färdades genom de långa skogarne mellan Ragunda och det
öfriga Jemtland, börjar floddalen blifva trängre och djupare, i samma mån som elfven sänker sig och de
omgifvande bergen blifva högre. På en smal landsträcka mellan bergen och floden ligger bygden med
ståtliga gårdar. Sedan elfven här bildat Stuguforsen, faller hon ut i den stora Gesundsjön. På norra
stranden af denna sjö stupar Stadsberget lodrätt ned i vattnet. Vägen är här dels insprängd i berget,
dels löper den efter en några famnar bred landremsa vid dess fot. Ur Gesundsjön går elfven genom
den i tre afsatser fördelade Krångedsforsen in i Ragunda. Ingen trakt i Sverige har varit vittne till
en sådan naturrevolution, som här försiggått. Före 1796 bildade elfven här en sjö, som bar namnet
Ragundasjön och sträckte sig 2% mil i längd från Döviken och långt nedom Ragunda kyrka.
Utloppet för denna förtjusande sjö, som sköt sina vikar långt in bland de omgifvande bergen, var den
väldiga Storforsen eller Gedungsen, utan tvifvel det mest storartade vattenfall i Sverige. Här vältrade sig
den oerhörda vattenmassan utför en 28 meter hög klippa. I slutet af 1700-talet gjordes flera försök
att dels sänka sjön och dels göra elfven flottbar genom att gräfva ett nytt utlopp. Detta slutade der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
