Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Herjedalen af Johan Nordlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HERJEDALEN.
AF
JOHAN NORDLANDER.
För det stora flertalet är detta landskap ett temligen okändt land. Hvad man vet om det, inskränker
sig vanligen dertill, att det hör till Jemtlands län och att det näst Lappmarken är Sveriges fattigaste
provins. Vidare har man det i angenämt minne från sin tidiga barndom af den något egendomliga, men
ganska naturliga anledningen, att man här icke behöfde besvära sig med någon enda stad.
En hvar, som vill något litet, öka sin kännedom om detta ej så litet misskända landskap, inbjuda
vi till ett kort besök. Vi stiga af järnvägen i Ljusdal i Helsingland och färdas sedan landsvägen upp
genom denna provins. Det fyra mil långa och mycket enformiga skjutshållet Fårila—Ivårböle inger en
de värsta föreställningar om Herjedalen. Från Kårböle, den sista gästgifvaregården i Helsingland, har
man ännu 31/., mil, innan man kommer till Kolsäters by med dess präktiga gästgifvaregård. Nu är man
inom Herjedalens rå och rör, men af den stora fattigdomen ser man inga spår. De flesta husen’äro
stora, rödmålade och väl underhållna. Från den rygg, på hvilken gårdarna ligga, sträcka sig bördiga
åkerfält ned mot Ljusnan, som här flyter sakta och majestätisk. På en färja färdas vi öfver floden, resa
öfver sandiga, tallbevuxna moar och komma så fram till Elfros by med dess nya och vackert liggande
kyrka. Man har sagt, att namnet skulle härleda sig deraf, att byn legat som en ros vid elfven, och
denna tanke har säkerligen äfven foresväfvat den person, som i 15G9 års jordebok skref Elffue Roos:
men man lär dock vara tvungen att öfvergifva denna poetiska och sockenbon tilltalande tydning och
nöja sig med den helt prosaiska öfversättningen elfmynning. Derifrån färdas vi vidare på den lösa men
föga sluttande landsvägen till södra Herjedalens hufvudort, Sveg. På den flacka mon ligger pastoratets
moderkyrka och invid henne en mängd kyrkstugor, i hvilka de aflägset boende hålla till vid kyrkobesök.
Här bo pastor, provincialläkare, apotekare, poststationsföreståndare och åtskilliga andra ståndspersoner,
hvilka sysselsätta sig med skogsafverkning. Öfver Ljusnan far man åter på färja och följer dess biflod
Herjeån till Lillherdals socken, som är känd för gammaldags språk och seder, liksom ock för dess
skickliga smeder och målare, af hvilka senare man får se alster, som i naiv uppfattning väl kunna jemföras
med de yppersta dalkarlsmålningar. Här slutar sockenvägen. Vi vända derför åter till Sveg och
fortsätta efter allmänna landsvägen. På det högt liggande Glisjöbergs gästgifvaregård byta vi om hästar
och äro snart framme vid Linsells kapell. Kyrkbyn har ett skönt läge alldeles invid Ljusnan. Det är
lördagsafton i slutet af juni månad och följande dag är det presthelg, d. v. s. att det predikas i kyrkan.
På skilda vägar komma folk från aflägsna byar och taga in i granngårdarna. De flesta gå, men en
eller annan qvinna rider, hållande i famnen ett barn, som skall döpas. I handelsbodar ske hvarjehanda
uppköp, och norsk tobak är icke minst efterfrågad, ty både män och qvinnor röka flitigt i sina jernpipor.
På hvarje liten persedel prutas det, och köparen uppbjuder all sin munvighet för att öfvertyga
handlanden om det oskäligt höga priset. Söndagen är verkligen högtidlig. Gubbar och gummor råkas efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:02:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vartland/0060.html
