- Project Runeberg -  Vårt land. En skildring i ord och bild /
59

(1888) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herjedalen af Johan Nordlander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att icke ha sett hvarandra på år och dag. Är
någon äldre person afliden, följa de honom till
grafven. Derpå samlas de i kyrkan. I sången
deltager man med lif och lust samt lyssnar försvarligt
till predikan. Efter denna viges ett brudpar och
döpas sex barn, af hvilka flere redan förut fått
nöddop. Man må icke förtänka presten, om han
önskar sig en stunds hvila efter ett så ansträngande
arbete. Men dermed blir det som det kan. Ännu
återstår det honom att hjelpa den ene och den
andre med råd och dåd; och när man en gång
skall tala med presten, så fjäskar man intet, utan
afhandlar omständligt både andliga och verldsliga
frågor. I Ängersjö kapell hörde vi sommaren 1876
ett sådant samtal mellan pastor och en 85-årig
gubbe, hvilken på två års tid ej varit framme vid kyrkan. Först beklagade sig den vördige dannemannen
öfver en sin son, hvars lefverne vållade honom bekymmer, och derefter ledde han samtalet in på profeten
Syrach, och på det området visade han sig minst likaså hemmastadd som presten.

När det svalnar mot qvällen, ger sig hvar och en hem till sitt; och äfven vi fortsätta färden. Allt
jemt följa vi Ljusnans floddal och komma fram till Ransjö by invid det höga Sonfjället, der snön stundom
ligger qvar ända till midsommaren. Längre upp vid samma flod, Herjedalens pulsåder, ligger norra
Herjedalens hufvudort, Hede. Byn är rätt betydlig. Här finnes tingsställe, poststation, pastor, läkare
och — hvad som väl knappast behöfver tilläggas — handlande. Landsvägen går vidare genom ödsliga
nejder förbi Långå skans, och man befinner sig i den trakt, om hvilken det längre ner heter, att
hon ligger bortom kristenheten. Vid vägen ligga vidare Ljusnedals bruk och vid riksgränsen
Funnes-dalen, hvarest man förvånar sig öfver den högt uppdrifna mejerirörelsen. Några mil vester om gränsen
ligger Rörås. Om vi nu tillägga, att öster om denna stråkväg ligga Vemdalens socken, hörande till Hede
pastorat, och Öfver Högdals, som är förenad med Ytter Högdal, så hafva vi dermed angifvit de vigtigaste
bygderna. För öfrigt utgöres landskapet af oöfverskådliga myrar och mossar samt långsluttande fjäll,
som äro föga inbjudande. På gränsen mot Jemtland ligga Helags, Oviks och Klöfsjöfjäll, och på gränsen
mot Dalarna har man Städjan med dess bergstrakter.

Så ogästvänliga dessa ödemarker än äro, finner man dock här och hvar en by, ett nybygge eller
en fåbodplats. Vid pass nio fjerdingsväg vesterut från Linsells kyrka ligger omkring en liten sjö en större
by, Glöte, instängd mellan bergen. Husen vitna ej om samma välmåga som framme på bygden, men
likväl finnas sådana, som äro två våningar höga, och ett är till och med försedt med frontispis, dock icke
synnerligen lyckad till proportionerna. På det äldsta hemmanet fans för några år sedan en till fall
lutande ryggåsstuga. Det märkvärdigaste, som man hade att berätta om byn, var det, att der icke fans
en enda kärra eller annat sommaråkdon. Saken förklaras deraf, att byn ända till sista åren saknat
hvarje utfartsväg. Till bygden ledde blott en skral skogsväg, hvilken dock efter vanliga begrepp knappt
förtjenade att kallas så. Ville man till kyrkan, var man nödsakad att gå eller rida. Salt och mjöl förde
man från kyrkbyn genom att klöfja, och skulle man på förtjenst till Hudiksvall eller Ljusdal efter en
fora, så lånade man åkdon på bygden. Ett lik forslades fram på det viset, att man band två granruskor
på hästens rygg på ett litet afstånd från hvarandra och så vända, att topparne släpade på marken.
Ofvan på dessa fäste man sedan likkistan och tog sig fram på det sättet. Genom stora inkomster af
skogarna har man nu varit i stånd att bryta en ordentlig skogsväg, och i sammanhang dermed ha Glöte *
borna väl lagt sig till hjuldon. En annan brist, som deremot ej står att afhjelpa, är den på lera.
Denna är mycket känbar. Vid Lillherjeåns nybygge och väl äfven på andra ställen har man vid mur-

*) På grund af det jemförelsevis stora antalet illustrationer från det natursköna Ångermanland har det blifvit
nödvändigt att anbringa en del af dem bland textskildringen af ett par andra provinser, hvilka ej kunnat illustreras lika rikt.

Ytterlännas gamla kyrka (Ångermanland*).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:02:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vartland/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free