Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herjedalen af Johan Nordlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Städer och lära känna deras tankesätt.» Äfven kullorna foretogo vintertiden én utvandring, dock ej
längre än till Helsingland. Af brist på lönande arbete och af omtanke om det ofta knappa
matförrådet tagade de då flockvis ned till detta landskap för att der söka sig sysselsättning, mest med spånad.
Deras anspråk voro små: veckor och månader spunno de i gårdarna utan att fordra annan ersättning
än födan; men likväl voro de nöjda med sin lott, när de på våren vände åter, lika fattiga som de
kommit. Raska och outtröttliga i sitt arbete samt hurtiga och glada till lynnet, vunno de allt emellanåt
helsingegossarnes hjertan till förfång och harm för landets döttrar.
Öfver hufvud har umgänget med grannarna inskränkt sig härtill. Derför ha äldre tiders
åskådningssätt och vanor kunnat fortlefva ända till de sista generationerna. Vördnaden för presten är hos
Ytterlännas gamla kyrka (Ångermanland).
de äldre oinskränkt, och konungadömet har väl knappt trognare anhängare än dessa. Den ende svenske
konung, som besökt landet, är Karl XI, och han lefver derför i friskt minne. En roddare satte honom i
land på en strand och vände dervid af gammal vana ej förn utan aktern i land, hvarvid kungen
förvånad skall hafva sagt: »så sätter man i land hundar och icke kungar!» Såsom hos grannarna i söder
har du varit — och är delvis ännu — det allmänna tilltalsordet, äfven till föräldrar och prester. Af
öfverdrifven blygsamhet generas icke herjedalingen. Är det husförhör och gubbarna börja ledsna, taga
de helt enkelt fram sina jernpipor och slå sig ned omkring spisen i rummet, rökande i allsköns lugn.
Och skulle ett lindebarn vid sådant tillfälle eller under gudstjenst i kyrkan börja skrika, så är det den
naturligaste sak i verlden, att modern ger det di, der hon sitter. På sommaren ha qvinnorna ett
synnerligt nöje af att tugga s. k. spännkåda, och en hvar, man eller qvinna, som går i skogen, spanar derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
