Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ångermanland och Medelpad af Johan Nordlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina pelsar af ren-, hund-, eller vargskinn, och qvinnorna hade sina bäfverskinnskjortlar, om vi annars få
tro gamle riksantiqvarien Buraeus, Gustaf II Adolfs lärare, hvilken om sin födelsebygd Ångermanland
qvar-lemnat åtskilliga strödda anteckningar, som vi på några ställen anföra. Sannolikt var det ingenting
annat än landets kuperade natur, som framkallade nybyggarens stora missnöje. Han tänkte då såsom
mången ångermanländing nu för tiden, hvilken finner t. ex. Upsala-slätten tusen gånger vackrare än
hvilken trakt som helst i hans eget land. Så jemna åkrar, så präktiga vägar, der man på hela milen
ej har en backe, värd att tala om! Och så tänker han på Fjälsbackarna i Medelpad, Oringarna och de
gamla Gudmundråsbackarna, Yestby- och Korsvägabackarne m. fl. i Ångermanland och oräkneliga andra
backar i landsvägen eller på ägorna. Och dessa äro icke litet hinderliga. Här duger det sannerligen
icke att, när man lassat, sjelf sätta sig på lasset och köra. Den, som så gjorde, skulle blifva en visa
i hvar mans mun. Körsvennen går vid sidan af hästen eller lasset och brukar aldrig piska. Färdas
bonden och hans hustru landsvägen fram äfven utan lass, tillhör det en ordentlig man att stiga af och
gå uppföre backarna, och många hästar äro så vana dervid, att de sjelfmant stanna, när de komma
till uppförsbackar.
Tack vare dessa besvärliga backar och dalar erbjuder emellertid landskapet nästan öfver allt
om-vexlande och storslagna vyer. Också har Ångermanland af gammalt haft rykte om sig att vara vårt
lands vackraste provins. Den som gjort bekantskap med kustlandet mellan Hernösand och Örnsköldsvik
och sett Nora med dess stora, bergomkransade fjärd, Ullånger och vissa trakter af Vibyggerå med flere
ställen, han torde ej jäfva detta omdöme. Yidare behöfva vi blott påminna den sköna Ångermanelfven
och dess väldiga dalgång, Ådalen kallad. Ehuru floden, anspråkslöst nog, af allmogen kallas An eller
Storån, liknar han dock i sitt nedre lopp en hafsvik, och sannolikt är det denna anger vik, efter hvilken
folket fått namn och sedan landskapet. Viken sträcker sig från hafvet omkring fem mil in i landet och
slutar med den af höga berg omgifna Bollstafjärden. Omkring innersta viken af denna och i en likaså
härlig som bördig trakt ligger Ytterlännäs socken, hvars gamla kyrka, den märkligaste i detta landskap, finnes
afbildad sid. 59. Följande elfven uppföre, fara vi sedan förbi Nylands lastageplats, den högsta punkt,
dit stora ångbåtar och segelfartyg kunna gå, o.cli vidare förbi Styrnäs kyrka, i hvars nejd det forna
Styresholms fäste var beläget. Vidare se vi Holms säteri, det enda i Norrland, och Sånga hed med den
alldeles intill liggande helsokällan, som i långliga tider varit känd för sitt välgörande vatten. Flodens
bräddar blifva nu allt högre och brantare samt få namn af nipor. För deras skull se vi endast korset
af Multrå kyrka och toppen af det derinvid liggande Rödberget och äro så snart framme i Sollefteå.
Denna socken är en af de vackraste trakterna i Ångermanland och dertill en vigtig handelsplats, till
hvilken norra stambanan snart hinner fram. Längre gå ej flodens präktiga ångbåtar, ty här möter
Sollefteå fors, i hvars midt reser sig den väldig, fristående kulle, som kallas Borgen och finnes afbildad
sid. 64. Strax ofvan forsen faller Fax-elfven från höger in i Ångermanelfven. Reser man efter södra
ådalen, kommer man snart till Långsele socken, der bönderna i Nässjöforsen meta eller rättare snara
lax, till icke ringa förnöjelse för lustresande engelsmän. Längre upp efter samma floddal ligger den
vackra och folkrika Ramsele socken, hvars gamla kyrka ses sid. 65. Norra Adalens mest kända orter
äro den i Resele liggande Tomtnipan med sällspordt skön utsigt och Nämndforssen i Liden, känd för
det ymniga laxfisket.
Vackra trakter finnas ock mångenstädes i Medelpad; vi erinra blott om Alnösundet, på hvars
stränder, i likhet med Ångermanelfvens, ångsåg ligger vid ångsåg enligt Sehlstedts uttryck: såg jag såg
vid såg, hvarthelst jag såg.
Det knapt tillmätta utrymmet nödgar oss att redan öfvergå från landets natur till befolkningens
skaplynne. Det bör då till en början anmärkas, att de båda landskapens invånare öfver hufvud taget
likna hvarandra. Kanske är dock ångermanländingen något spakare, lugnare och blidare till lynnet än
grannen i söder; åtminstone vill han sjelf gifva sig ett sådant företräde. Det är ju i allmänhet en svår
och vansklig uppgift att sant och träffande karakterisera en större eller mindre trakts bebyggare, men
denna svårighet är större än annars här i »Sveriges Amerika». Bland befolkningen, som 1850 var
99,558 själar och redan 1880 stigit till 169,195, har man att skilja mellan inflyttade »sörländingar» å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
