Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ångermanland och Medelpad af Johan Nordlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ena sidan och infödda å den andra, hvilka senare kunna delas i två slägten: den gamla stammen med
gammaldags åskådningssätt och vanor och den nya generationen, som vuxit upp under skogsköpens och
de goda förtjensternas gyllene tid. Burseus säger om invånarne, att de äro »menlösa, dock kloka, och
senfrågne i all sin handel; utan skogen (i södra Ångermanland) äro de menlösare än ofvan» (skogen,
d. v. s. i norra Ångermanland). Detta slår ännu in på de gamle. Kåkar ådalsbonden en timmerpatron,
med hvilken han har affärer, händer det, att han under samtalet håller mössan i näfven äfven under
bar himmel vintertiden. Vidare lägger han i allt sitt handlande ett orubbligt lugn i dagen. Ett ordstäf
lyder: äta först, sa’ bonden, då badstugan brann, och trots all öfverdrift är detta ganska betecknande.
Vidare äro de afgjordt konservativa i alla afseenden. En gammal gubbe i Liden i Medelpad hade svårt
att förlika sig med det nya sättet att skaffa sig eld och påstod bestämdt, att den nya elden icke vore
så värmande och kraftig som den, hvilken framkallats medelst fnöske och flinta. »Jag bryr mig icke
Utsigt vid Hernösand.
om den här skräp-hvit-elden; den gamla var bäst», yttrade han, i det han släckte elden samt tog fram
sitt elddon och slog eld på det gamla, bepröfvade sättet.
De gamle äro lika sparsamma, som de unga slösaktiga. De förre gå i sina vadmalskläder både
till kyrkan och på marknads- eller qvarnresa, men bära dervid gerna hög, svart hatt, likväl alls icke
af nyaste snitt. De senare försmå denna enkla drägt och kläda sig med dyrbart, köpt tyg. En gubbe
af den gamla stammen är rädd om skillingen, men gör gerna sin granne en tjenst, lånar den vägfarande
hus, går i kyrkan söndagligen samt läser sin bibel och uppstämmer ljudeligt sina psalmer på
söndagsaftnarna, helst dem som sjungits vid dagens gudstjenst, hvarvid barnén få noga redogöra för
ingångsspråk och »predikord».
Den nya tidens man är ingen gnidare; han köper sin hustru sidenklädning, guldringar, guldklocka
och lägger stor vigt uppå, att döttrarna få lära sig virka och sy. Han håller vidare strängt på sin rätt,
är ganska ohjelpsam emot den fattige men sträfvar med all flit efter umgänge med herrar, och frågar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
