Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helsingland af C. O. Widmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter denna korta fysiska geografi öfver provinsen skulle vi vilja med några ord skildra landets
hufvudsakliga karakter och skaplynne, men då vi inse vår oförmaga att göra detsamma enklare och
bättre än framlidne landshöfdingen P. H. Widmark redan förr gjort, låna vi från hans Beskrifning öfver
Helsingland ordagrant följande skildring:
»När man genomreser provinsen och följer de vägar, hvilka allmännast äro anlagda efter
flod-dalarne, finner man huruledes inom dessa dalar landets egentliga odling är sammanträngd, och näppeligen
kan något annat landskap i riket framvisa en tätare befolkning än den, hvilken är bosatt i dessa dalar.
Landet bär i allo karakteren af ett Schweizerland, der bördiga sädes- och gräsfält omgifva floder och
sjöar, der hvarje boning utmärker det hos allmogen rådande välstånd, der i hvarje bäck en qvarn, ett
linberedningsverk och tröskverk, för underlättande af landtmannayrket, är anlagdt, under det att landets
storartade natur i skarp omvexling framstår i dess strida vattenfall och den ram af bergshöjder, som
omgifver dalen. — Men vilja vi åter skåda landet i dess egendomliga vilda skönhet, då är nödigt
företaga en mödosam vandring upp till någon af de nu angifna bergstopparne, hvarifrån ögat, utan att
skymmas af andra föremål, kan öfverskåda taflan i sin helhet. Är den plats, vi välja, ett Blacksås, en
Utsigt från Segersta öfver Ljusne elfs utlopp i sjön Bergviken.
Svartboklint eller någon annan af dessa höga toppar, som utgöra sjöfarandes landkänning, så ligger för
blicken i ostlig rigtning hafvet med sin spegelblanka yta samt från landet utskjutande barrskogsklädda
uddar, under det på närmare håll utsigt öppnas öfver glada och leende partier af det odlade landet,
med sina sjöar, floder, åkrar, ängar, byar och gårdar; men rigtar man åter ögat i vester inåt de stora
obygder, hvilka skilja floddalarna, då ser man endast stora och vilda skogar omvexlande med otaliga
höjder och fördjupningar, hvilka i ett blånande fjerran, närmast liknande ett böljande haf, sammanfalla
med horizonten. Förgäfves spårar man i denna rigtning några menniskoboningar, något tillhåll för
sträfsamma innebyggare, ty de få befintliga bortskymmas af bergpartierna och af de djupa urskogarne,
hvilka fylla taflan med sina mörka men storartade konturer.»
För någon tid sedan och då den resande var hänvisad till landsvägarne för sin färd inom
provinsen, öppnade sig för hans öga här och hvar vidsträckta och vackra vyer, enär de backiga landsvägarne
ofta nog ledde upp på höjderna, men det poetiska behag, som härigenom bereddes, får man vid
landsvägs-färder numera ej erfara, enär vår praktiska sträfvan lyckats borttaga backarna och jemna vägarne, och
nu i sista tiden är denna prosa än mera ökad, ty utom vägens jemnhet, har ock, der jernvägar anlagts,
resefarten så ökats, att åtminstone ett närbeläget vackert landtparti knappt hinner uppfattas förr än ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
