Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helsingland af C. O. Widmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Söderhamns stad, der folkmängden vid 1850 års utgång utgjorde 1,757 och vid 1883 års utgång 8,665
samt Söderala socken, som förstnämnde år egde 2,529 och sistnämnde år 6,958 innevånare.
Sedan här ofvan landets allmänna karakter blifvit beskrifven, skulle nu återstå att specielt
omnämna hvad vid en resa i och genom provinsen den resande särskildt bör fästa sig vid och observera. —
Då man från gränsen af Gestrikland å norra stambanan inträder inom Helsingland vid Lingbo station,
smekes ögat af den glada utsigten mot Lingbo kapell öfver den vackra sjön, en vederqvickelse, som
sannerligen är behöflig, sedan man förut å långa sträckor endast skådat sandhedar och mossar. — Lingbo
är ett kapell under Skogs socken, som är en yngre bygd, uppbruten af den gamla ödemården, denna
fordom långa och vidsträckta skogsbygd, hvars vådliga och besvärliga passerande den tiden torde vara
orsaken till det än i denna dag brukliga talesättet: »drag till Helsingland», hvilket innebär långt ifrån
en välönskning. Äfven sevärd är den lilla täcka skogssjön vid Holmsvedens station, likasom man ej bör
underlåta att taga i betraktande det märkliga jernvägsarbetet vid Röstbodarne, der både en ofantligt
djup öppen skärning egt rum och en lika ovanligt hög bank uppförts; men ej egentligen förr än man
närmar sig Kilafors och får utsigt öfver sjön Bergviken, börja de vackra och storartade vyer, som äro
för Helsingland karakteriserande och oupphörligen hänföra sinnet under vägen förbi såväl Bollnäs som
Arbrå, Wallsta, Karsjö, Jerfsö och Ljusdals stationer; och följer jernvägen på hela denna sträcka Ljusnan,
hvarvid Bollnäs- och Arbråströmmarne samt Edängeströmmen, hvarest bron öfver elfven är belägen, böra
särskildt beaktas, likasom den ättestupa, som förefinnes å Offerberget inom Undersviks socken, vid hvilket
bergs fot jernvägen passerar. Vyerna i Bollnäs, Arbrå och Ljusdal äro mildare, då bergshöjderna ej äro
så nära betraktaren, men vyen vid den ovanligt stora och å en ö i elfven belägna Jerfsö kyrka är mera
storslagen och djerf, enär skarpa bergsväggar här mycket nära omgifva den bördiga dalen.
Bollnäs vackra tornbeprydda korskyrka, dess storartade hotell och vackra prestgård samt börjande
stadsanläggning i en leende natur torde ock förtjena att särskildt beses, så att den resande gör klokt,
om han rastar på platsen. Äfven torde skäl förefinnas till reseuppehåll i Ljusdal, helst som vid stationen,
hvarest en stark byggnadsverksamhet råder, den vackra orten ej har sin bästa punkt. Deremot om man
begifver sig till trakten af kyrkan eller till förra gästgifvaregården, belägen vester om densamma, visar
sig för åskådaren en den mest herrliga anblick öfver det af blånande berg omgifna, af leende sjöar prydda
och af den mägtiga Ljusnan genomflutna Ljusdal — en anblick, som ej lätt kommer att glömmas af den,
som en gång njutit af densamma.
Vid Ljusdal förändras landet, Ljusnan öfvergifves och Norra stambanan inträder i skogsbygden,
passerande Hännans, Ramsjö och Mellansjö stationer till länsgränsen, men äfven här frappera de stora
skogssjöarna, Storsjön och Hännan, med de allvarliga, djupa skogarna sinnet, och de små oaserna af
nyhemman och nyodlingar smeka ock för omvexlingens skull ögat, bebådande hvar och en i sin mån en
blifvande bygd, och är af dessa Ramsjö kyrkby, som dock endast ses på afstånd, den betydligaste.
Utom en färd genom Alfta och Ofvanåker från Bollnäs samt en färd till Färila kyrka från
Ljusdal finnes ej för turisten skäl att begifva sig till provinsens vestra del, enär skogsbygden der består
af torra sandhedar med föga omvexling. Ett besök vid det omkring 4 mil v. om Ljusdal belägna
Laforsen torde dock förtjena att göras under högvattenståndet.
Deremot förtjena Dellarne, likasom Forssa socken med dess vackert belägna kyrka att desto mer
betraktas, och är Forssanaturen snarlik den i Jerfsö samt Dellsjötrakten, märklig dels genom utsigten
öfver de stora sjöarna, hvaraf den norra synnerligast är vacker såsom rikare på holmar och uddar, och
genom den vackra bergram, som omgifver den odlade nejden.
Tillägga vi ytterligare såsom sevärdt Bergsjö herrliga och leende kyrktrakt samt den vackra vyen
från Franshammars bruk i Hassela socken utefter Hasselasjön och den derstädes ovanliga växtligheten,
hafva vi angifvit det mesta af landets herrligheter i utsigtsväg. Sådant kan dock ej rätt beskrifvas,
utan måste det ses, hvartill vi uppmana.
Inom kustlandet finnas rikligen fornmärken af alla slag, såsom runstenar, grafhögar och andra
stensättningar. Sådant saknas i det inre landet, men P. II. Widmark i sin Beskrifning öfver Helsingland
drager ej deraf den slutsatsen, att kusten förr blifvit bebyggd än det inre landet, utan förmenar blott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
