Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gestrikland af Berhard Schlegel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i trenne floddalar, af hvilka den norra genomskäres af det genom Ockelbo och Hille socknar i sydöstlig
rigtning under olika namn — såsom Fausån, imots- och Testeboån — fortlöpande vattendrag, som
slutligen vid Gefles förstad Strömsbro utfaller i Geflefjärden. Det mellersta, eller Storsjöns floddal,
omfattar alla genom sydvestra delen af Ockelbo, Ofvansjö, Torsåker, Årsunda och Valbo socknar rinnande
vatten, af hvilka de flesta lemna sina rika tillflöden i den nästan midt i provinsen belägna Storsjön, som
sedan tömmer detta förråd i den genom Gefle till hafvet löpande Gafleån. Den södra, hvilken genom
sin utsträckning inom Vestmanland och Upland är ansenligast, genomskäres af Dalelfven, som vid
landskapets sydöstra gräns inom Fernebo och Hedesunda socknar utbreder sina vattenmassor och bildar de
ansenliga Fernebo- och Hedesundafjärdarne, som prydas af många, vackra, med löfskog bevuxna öar och
holmar, af hvilka några äro så stora, att de innefatta hela byar. Dalelfvens längd inom provinsen utgör
omkring 2 mil. Såväl under sitt lopp genom Gestrikland, som, sedan den öfverskridit Uplands gräns,
bildar den många, betydande forsar, tills den vid Elfkarleby bro störtar hela sin ofantliga vattenmassa
utför en 50 fots, nära nog lodrät klippa och åstadkommer det beryktade Elfkarleby-fallet, hvarpå den,
efter den vilda färden lugnt fortsätter sitt lopp till det 3/4 mil derifrån belägna hafvet. Alla vattendrag
inom Hedesunda och Fernebo uttömma sig i Dalefven, och höra dessa socknar således till dess
flodområde.
Vattnen inom landskapet upptaga ej mindre än 1/]0 af dess yta eller 442,8 qvkm., och går antalet
af sjöar och tjernar till nära 800.
Några betydligare bergshöjder finnas endast i vestra delen, isynnerhet i Torsåkers, Ofvansjö och
Ockelbo socknar, synnerligast i den senare, der flere, såsom Rönåsen, Gnupberget och Storåsen, till en
betydlig höjd uppstiga öfver kringliggande trakter; i Ofvansjö märkes Kungsberget, s. om byn af samma
namn, och i Torsåker Söderåsen, Körberget och Fjällberget.
Såsom förr nämnts, bildar Gestrikland en öfvergång från Sveriges nordliga till dess sydliga klimat,
och om man närmare betraktar de ofvan nämda trenne flodområdenas olika kynne, så framstår det
först nämnda med hela utseendet af en norrländsk trakt; de mindre dalgångarne äro mera sammanträngda
af bergen, vid vattnen ligger den odlade jorden i smalare remsor, växligheten betingas af samma natur
som Helsinglands, och den vexling, som landets skaplynne här företer, är en af de naturskönaste i
provinsen. I landskapets mellersta del visar sig redan ett något mera sydländskt utseende, den odlade
jorden utbreder sig vidare från vattnen, bergen ligga skilda, och ehuru vegetationen till större del ännu
behåller en norrländsk pregel, träffar man dock här och der trakter liknande mellersta Sverige. Mer
enformighet i landets utseende visar sig här, och man kan icke i följd häraf tillägga denna del af
landskapet någon egentlig naturskönhet. I trakten af Dalefven finner man den öppna jorden ej sträcka sig
efter vattnen, utan spridda, odlade trakter, skilda från dessa, visa sig oftare. Landet är jemnare och
ringa kuperadt, samt en rikare flora med mången växt från det sydligare Sverige visar nu, att
växtligheten står på öfvergångspunkten till ett sydligare klimat. Dalelfven med sitt rika, vidt utgrenade vatten,
med sina holmar och löfklädda stränder bildar här en mer älsklig än storartad natur. Landskapet är
jemförelsevis skogrikt.
Idoghet, arbetsamhet och hemtrefnad utgöra hufvuddrag hos Gestriklands befolkning, men de olika
socknarnes allmoge visar många olikheter i lynne och lefnadssätt. Hos folket i Hamrånge, Valbo och
Torsåker märkes en viss finhet och hyfsning i umgänge och sätt att skicka sig samt snygghet i bostäder
och klädsel, i hvilket senare afseende Ockelbo-, Jäderbo-, Fernebo- och Hille-folken äfven utmärka sig
framför Ofvansjö, Högbo, Arsunda och synnerligen Hedesunda allmoge. Lynnet är företrädesvis gladt och
lifiigt hos det för öfrigt till sitt yttre så olika Hamrånge- och Hedesundafolken, ehuru denna liflighet hos
det senare ofta, till följd af lägre bildningsgrad, urartar till trätor och slagsmål. Torsåkersbonden, ehuru
ej saknande en viss liflighet och raskhet, är dock till lynnet mycket stolt och sträf, hvadan det ock i
grannsocknarna blifvit ett ordspråk att tala om Torsåkershögfärden. De öfriga socknarnas befolkning,
kanske med undantag af Fernebo, har i allmänhet ett mera godmodigt och trögt lynne, och hos Hillebon
gränsar denna tröghet nästan till tungsinthet och vemod. Folkets gamla bruk och klädedrägt hafva
nästan alldeles försvunnit, och endast Hedesunda allmoge fasthåller till någon ringa del dervid. Mat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
