Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalarne af Vilhelm Kôersner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan Avesta ocli Husby. En tur med den lilla ångbåten »Viktor» uppför elfven är en af dessa färder,
som man icke lätt glömmer. Som bekant ligger inom Ilusby socken de storartade Klosterverken, Kloster,
på den plats der fordom Dalarnes enda kloster var beläget, samt Stjernsund och Långshyttan.
Vi hafva i det föregående begagnat Borlänge såsom utgångspunkt för vår skildring af den så
kallade Bergslagen, derför att det på grund af sitt naturliga läge och de moderna kommunikationerna
utgör den egentliga medelpunkten för samfärdseln i Dalarne. Hit tänkte ock den förutseende Karl IX
en gång förlägga Dalarnes hufvudstad. Planen kom dock icke till utförande, ty på den tiden, liksom
under de följande århundrandena spelade Stora Kopparbergs grufva en dominerande roll i Dalarnes
ekonomiska lif. Det är denna grufva, hos hvilken Falun står i skuld för sin uppkomst. Ännu i dag
lefver också Falun till en stor del af Kopparbergs bergslags industriella verksamhet, ehuruväl staden
numera kanske förnämligast har att tacka sin fortfarande blomstring de der förlagda embetsverken och
bildningsanstalterna — läroverken för gossar och flickor samt lärarinneseminariet.
Falu eller Stora Kopparbergs grufva är belägen 1,5 kilometer vester om sjelfva staden. Den
omtalas första gången år 1288 och hade sin egentliga blomstringsperiod under Vasakonungarnes tid, då
tillverkningen uppgick ända till 81,000 centner. Sedermera har koppartillverkningen allt mer och mer
minskats och ej sällan har man hört talas om, att den tid ej vore afiägsen, då grufarbetet der i följd
af den minskade malmtillgången måste upphöra. En ny blomstring, om ock af mindre betydelse än den
gamla, synes dock nu förestå för Stora Kopparbergs grufva, sedan man genom ingeniör Munktells
snillrika uppfinning lyckats att i stor skala tillgodogöra sig den jemförelsevis ringa qvantitet guld, som
förekommer i kopparmalmen.
Vid ett besök vid grufvan ådrager sig i främsta rummet uppmärksamheten den så kallade Stöten,
en gapande afgrund af 300 meters längd, 180 meters bredd och 90 meters djup. Denna väldiga
dagöppning bildades genom ett stort ras midsommardagen 1687. Omkring stöten ligga schakten samt
malm- och vattenuppfordringsmaskinerna.
Falu stad är belägen i en föga naturskön dal mellan de små sjöarne Varpa och Tiskcn. Så
mycket täckare äro dess omgifningar. Söder om staden ligger sjön Runn med sina många täcka vikar
och skogklädda holmar. Vid dess stränder äro belägna åtskilliga ställen, hvilkas namn hafva en plats
i vår historia, såsom den berömda Omässtugan, der Gustaf Vasa 1520 sökte en fristad hos sin
studiekamrat Aren dt Persson, men, förrådd af honom, med knapp nöd räddades från att falla i danskarnes
händer af hans rådiga hustru Barbro Stigsdotter; Rankhyttan, der samme Gustaf under sina irrfärder
tröskade på Anders Perssons loge; samt egendomen Sveden, der biskop Jesper Svedberg först såg dagens
ljus, och der i en senare tid blomsterkonungen Carl von Linné firade sitt bröllop. Norr om Falun ligga
åter Sunborns och Svärdsjö socknar, inom hvilka man här och hvar möter leende landskapstaflor. I
sistnämnda socken, 3 kilometer n.o. om kyrkan ligger Isala, der Gustaf Vasa tröskade på kronoskytten
Sven Elfssons loge.
Sedan nov. 1884 står äfven den stora Siljansdalen i förbindelse med det svenska jernvägsnätet genom
Siljans jernväg, som går från Borlänge utefter Dalelfven genom det vackra Gagnef till Insjöns station i
Ål. Här väntar ångaren, som skall föra de resande upp till hjertat af Dalarnes mångbesjungna bygder.
Sjelfva Insjön, hvars nordvestra del ångbåten passerar, innan den kommer ut på Dalelfven, omgifves af
lågländta, leende stränder. I söder ligger Äls kyrka bland bördiga åkrar och ängar, och i norr och
nordvest resa sig de vackra Leksandsbergen med byar, odlade fält och löfdungar blandade om hvarandra
i behaglig omvexling. Den del af Dalelfven, som ligger emellan Insjön och Siljan, är en af elfvens
vackraste i öfre Dalarne. Ena stranden utgöres af höga, våldsamt genomskurna sandbackar, den andra
stranden är låg, men stiger så småningom upp mot bergshöjderna.
Invid elfvens utlopp ur Siljan ligger Leksands Noret eller kyrkbyn i Siljansdalens folkrikaste
socken. En liflig affärsverksamhet är rådande i Noret, och byn liknar i mycket en småstad. Läget är
något för flackt för att vara vackert. Från det närbelägna Käringbergets spets har man deremot en
ytterst anslående utsigt öfver Noret och kyrkan, öfver elfven och Öster- och Byrvikarne af Siljan, samt
öfver det i bakgrunden liggande, löfklädda Siljansnäs med dess kyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
