Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Södermanland af Th. Strömberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fornsaker ar, åtminstone livad skrud ocli medeltidstextil betiätfar, den rikaste i landet. Stadens läge på
en i Mälaren utskjutande udde är i hög grad tilltalande och motsvaras af prydliga hus och väl hållna
planteringar, — med anledning hvaraf Strengnäs någon gång blifvit kalladt »Sverges Sorrento». — Om
anspråk och ofverdnft ligger häri, så talar en blygsammare sanning i den gamle, okände skaldens ord:
Vägen från Tynnelsö till Gripsholm går genom Sela-öns minnesrika bygd, der vårt lands äldsta
kultur rikligen vittnar om sig genom talrika kämpagrafvar, domaresäten, skeppssättningar m. m. Sedan
man i närheten af det gamla Soopiska slottet Mälsåker öfvergått Kolsundet — nämndt äfven i historien
såsom stället för ett förräderi mot den från Räfsnäs flyktande unge Gustaf Vasa — framskymta snart
de stolta tornen af den mägtige Bo Jonssons slott med sina rika minnen af unionens strider,
Vasa-ålderns skuggor och Gustaf lll:s solskensdagar. Den derstädes förvarade porträttsamlingen är en herrlig
illustration till både den svenska och allmänna historien och torde vara ett af de rikaste bildergallerier,
som något land har att uppvisa.
Sökei man sig vidare ut ur Mälaren till Östersjöns vikar, så möta oss många, minnesrika slott
och gårdar, såsom Tyresö med sin vackra götiska kyrka, det gamla tyska riddaregodset Årsta, Fredrika
Bremers barndomshem, det natursköna Iläringe — med anor från Sotes och Hjalmar den hugfulles
tider — Nynäs och Folkunganäs (Follnäs), Tullgarn och Hörningshölm. Detta senare slott, fordom
kalladt »Sijmonsö», ligger på norra sidan af Mörkön vid en fjärd, som redan omnämnes i Sturlesons
sagor om Kung Granmar och Hjorward Ylfving. Sagan och historien täfla om dess minnen. De gamla
blodiga vikingatiderna fingo här en förnyelse 1719, då slottet helt och hållet förstördes af härjande
ryssar. Med stället äro förbundna namnen af Stockholms hjeltemodiga försvararinna Kristina
Gyllen-stjerna, de mördade Sturarnes enka och moder Märtha Leijonhufvud, hvilka båda här aflidit, Erik
Stenbock och Malin Sture m. fl. Här var det ock som milda magter en gång på sina händer buro den
unge Johan Banér, då han från ett fönster i slottets fjerde våning gjorde sin första sagolika utflygt i
verlden. Det stora godset, som omfattar nästan hela Mörkön, tillhör nu grefliga slägten Bonde.
Friherrliga slägten Bondes hufvudgods är deremot’ Erikslerg, ett af vårt lands största herresäten.
Slottet är högt beläget och omgifvet af vidsträckta parker och trädgårdar, nära rinnande vatten. Dess
stolta yttre motsvaras äfven af dess praktfulla inre. En slottskyrka, i stil närmande sig slottskapellet i
Stockholm, en möblering, som i sin stil talar om 1600-talets gedigna prakt, bibliotek och arkiv båda af
synneiligt värde för vårt lands historia, taflor och konstsaker, allt gifver oss begrepp om en storhet,
som har sin rot i aflägsna tider.
När man genomreser det inre Södermanland och njuter af de många härliga och omvexlande
utsigter, som öfver allt erbjuda sig, kommer man lätt i tvekan åt hvilken nejd, åt hvilket af de många
inbjudande hemmen man skall gifva företrädet. Naturens vänlighet är öfver allt densamma, samma
rikedom af löf och blommor, af sjö ocb skog, af dal och höjd, och man finner lätt den idyll, man sist
skådat, vara den mest tilltalande. Men några »perlor» finnas dock, som fått ett visst företräde i den
allmänna uppfattningen, och som i det stora smycket glänsa med ett fängslande ljus, och till dem höra
utan gensägelse Sparreholm, Stenhammar, Säfstaholm, Stora Sundby och Vibyholm.
Sparrehölm leder oss in i sjön Båfvens väna natur, der otaliga bugtiga vikar beröra stränder, som
täfla i fägring och gifva trefnad äfven åt de torftigaste hem. Tio kyrksocknar sägas spegla sina stränder
i denna sjös vatten, och livad som fattades, har genom jernvägen tillkommit: rörelse och samfärdsel lifva
nu de förr något döda vattenspeglarne.
Hvad Stenhammar vidkommer, så »förtjenar det sin egen visa», och har också för längesedan
fått den, då Olof von Dahlin redan på 1740-talet besjunger stället och bland annat säger:
Strengnäs så god!
hela mitt blod
tänker dig prisa:
Mälaren löper dig när,
örterna växa dig grön,
luften är sunder;
Guds ord med under
sig i dig visa —
aldrig förgäter jag dig,
Strengnäs, så fager och skön! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
