Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nerike af G. Djurklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länge gifvit det anseende af en mönstergård, och der lemningar efter det gamla cistercienserklostret ännu
skymta fram bland lummiga träd på åsens vestra sluttning.
Vägen från Askersund förbi Skyllberg för direkt till jernvägsstationen Halsberg, som mer och mer
sträfvar att blifva en handelsplats och så till vida företer en viss likhet med det gamla Örebro, att den
blifvit en längd utan bredd, en stadssträfvande by med en enda gata, ett nytt Alba longa. Knappt en
half mil härifrån är Sanna hed, der länets båda regementen samt dess värnpligtige öfvas i den svåra
konsten att värna sitt fosterland, och derifrån genom Kumla kyrkoby med dess lummiga, alltid städade och
om lördagsaftnarne sedan urminnes tider rensopade bygata och storartade kyrka kommer man småningom
till en af Nerikes större insjöar Mosjön, som dock nu mera endast under några dagar om våren gifver
en liten föreställning om livad han fordom varit, men för öfrigt endast qvarlefver såsom en ännu ej
uttömd ankdam vid sjöns förra norra strand. På den forna södra ligger sätesgården Säbylund, ett af
Nerikes största gods, med stora myllrika gräs- och sädesfält, röfvade från den forna sjöns temligen
ostadiga vattenområde.
Vester ut från Örebro, med ett dominerande läge öfver slätten, ligger herresätet Carlslund, hvars
storartade åbyggnad synes vidt öfver bygden, och längre bort vid den likaledes af odlingslusten illa
medfarna sjön Tysslingens östra strand säteriet Åkerby samt ej långt ifrån sjön på Kilsbergens sluttning
och ett underlag af röd skiffer, insvept af rykande kalkfyrar, det forna alun- numera kalkbruket Latorp.
Från Tysslingens norra ända smyger sig en bred, vacker dalgång, skyddad på vestra sidan af de höga
Kilsbergen, uppemot Nora bergslag och i denna dal träffas de större gårdarne Frösvidahl och
Klock-hammar.
Ehuru det egentliga Nerike på alla sidor är omslutet af bergåsar, finnes dock en temligen bred
dalgång, som förenar det med Vestmanland. Denna, hvilken sträcker sig genom Hosta och Axbergs
socknar, träffar i Ervalla Arbogaåns floddal. Här framgår Köping—Hults jernväg och utmed denna ligga
det gamla och ståtligt bebyggda Dylta, med sitt svafvelbruk och sin rödfärg, hvilken sistnämnda så ofantligt
bidragit att göra trähusen prydligare och varaktigare, samt det stolta Hinseberg med sin storartade
koppartäckta och vackert belägna åbyggnad på en hög udde i sjön Väringen. På en ö i samma sjö
byggde grefve Magnus Gabriel De la Gardie vid Kägelholm ett storartadt slott med torn och borggårdar,
hvaraf dock nu mera endast en flygel samt spåren efter hufvudbyggnadens grundmurar qvarstå, medan
Medinge, Kägelholms forna ladugård, tvärt öfver sjön blifvit en särskild herregård och grefve Magni
husbehofsqvarn Ringaby vuxit ut till ett betydande gods med en tornprydd storartad åbyggnad, allt till
bevis på den jordiska storhetens vexling.
Sjöarne hafva i alla tider haft en synnerlig dragningskraft för dem, som ville bygga sig gårdar
på landet, och följaktligen uppstodo tidigt invid Hjelmarens stränder åtskilliga herresäten. Vid sjöns
vestligaste fjärd, den af Edssundet eller Essundet afskilda Hemfjärden, möta vi på den södra stranden
Iljelmarsberg, ett herregods anlagdt i slutet af 1500-talet, samt på den norra det Kallingska fideikommisset
Myrö och det Mörnerska godset Esplunda, båda med vackra och prydliga manbyggnader, det förra till
en del från 1500-talet, det senare med flera flyglar från samma tid men ny hufvudbyggnad. Sedan
norra Essundet passerats framträder på norra stranden Skäfvesund, det gamla Reuterska godset med en
mera anspråkslös apparition, och på sandåsen der bakom reser sig det smala spetsiga tornet till
Glanshammars gamla tvåskeppiga med hvalfmålningar från 1500-talet prydda kyrka. Icke långt från Skäfvesund
skymtar slägten Leijonhufvuds gamla stamgods Ekeberg, hvars enkla åbyggnad icke antyder att
egendomen varit i en så förnämlig slägts ego. På en liten holme skall dock fordom hafva funnits ett fast
torn eller kärna, efter hvad sägnen vill veta, men sjelfva gården var åtminstone på Dahlbergs tid endast
bebyggd med trähus. Midt öfver sjön synes Hjelmarsnäs, äfven en gammal gård, som i slutet af 1300-talet
beboddes af det norska riksrådet Brynjulf Jonsson och under fem generationer fortfarande egdesafhans
manliga afkomlingar Hjelmsäters-Roosarne. I en vik vid södra Björksundet, inloppet till stora Hjelmaren
reser sig det höga tornlika Göksholm, som, ehuru till sin yttre gestalt förändradt, dock till större delen
torde vara samma fasta hus, som under medeltiden och långt senare beboddes af Natt och Dag-slägten.
Historiskt ryktbart är detta ställe genom Engelbrekts mord, som timat på en af dess holmar. Man har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
