Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östergötland af Johannes Sundblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sluta deraf, att det andra stora kyrkomötet, hvilket gjorde Sverige till en kyrkoprovins under
påfveväl-det, här hölls.
Halfannan mil från Skeninge har man Vadstena vid en öppen vik af Vettern. Det är näst Motala
den yngste af provinsens städer. Ännu 1313, då både konung Birger och hans broder, den sedermera
ihjelhungrade hertig Erik, härifrån utfärdade skrifvelser, var det sannolikt blott en enstaka gård eller
borg, omkring hvilken efter medeltids bruk en by uppväxte, hvilken sedan fick stadsrättigheter. Många
märkliga händelser från vår äldre historia hafva här tilldragit sig, och namnen Engelbrekt och Gustaf
Vasa äro nära förbundna med denna. De skjutas dock alla i skuggan för Birgitta, som, omstrålad af
sin samtids beundran, har öfvergått till efterverlden med en glans, som ej sekler förmått fördunkla.
Hon representerar i sin person icke blott en karakter af sedlig storhet, utan hon utgör en verklig typ
för sin tids religiösa åskådningssätt. Vid livarje steg stöter vandrarens fot mot minnesmärken, som
påminna om denna tid. Ja,
»Dess öde helgedom är ännu värd,
Ja, kanske mer än förr, en pilgrimsfärd.
Res dit och se bland lemningar, som rasa,
Birgittas vålnad fly för Gustaf Vasa.
Förgäfves lyss du i den mörka gång
På klockans maning upp till bön och sång —
Trehundra år har redan stum hon tegat.
Dock, är det ej endast bland öde helgedomar som minnet vandrar vid ett besök i Vadstena.
I en annan utkant af staden, invid dess hamn, höjer sig det af Gustaf Vasa anlagda slottet,
vördnadsbjudande ännu i sitt förfall. Vandrar man kring detta, så tränga, helst i skymningsstunden, det
förflutnas bilder sig ovilkorligt in på oss, och vålnaderne af Engelbrekt, Gustaf Vasa och hans olyckliga
barn draga sorgligt nickande förbi.
I vår tid har den lilla staden intet märkligt med undantag af sitt härliga läge och hospitalet
med sina vackra omgifningar, der så mycket är gjordt för att lindra de olyckliges öde, som blifvit dömde
att tillbringa sitt lif inom dettas murar.
Vid samma vik af Vettern och en half mil från Vadstena har man Motala, af hvilket vår
illustration lemnar en så tilltalande bild. Det är först från 1881 som det räknar sin värdighet af stad, men
platsen omnämnes redan under Magnus Smeks tid, och var det vid ett af närliggande vattenfallen, som
under Gustaf Vasa en af de första stångjernshamrar här i riket anlades. Det var dock först med Göta
kanal, som stället fick någon betydenhet, en betydenhet, som dock egentligen ligger deruti, att den
närliggande verkstaden uppkallats af den något äldre köpingen. I och för sig har den intet, som framför en
annan småstad kan tilldraga sig uppmärksamheten, om man frånser det ovanligt vackra läget. Det är
således åt verkstaden vi skola egna några rader af det knapt tillmätta utrymmet.
Samme man, hvilkens kraft och snille framkallade Göta kanal, blef grundläggaren till detta
föräd-lingsverk, i sin väg det största i norden. Dess början var i hög grad anspråkslös. Det bestod af ett
större tvåvånings maskinhus, och var kraften, hvarmed verket drefs, ett enda vattenhjul af 16 fots diameter;
af en byggnad, inrättad till gjuteri med tvenne kupolugnar och tre mindre ugnar för metallgjutningar
med biåsmaskiner för metallarbeten, och slutligen af en snickeri- och svarfvareverkstad för tillverkning
af modeller. Detta var allt. Det första ångfartyget bygdes 1828, men rörelsen steg hastigt, och under
de följande femton åren tillverkades här icke mindre än 39 fartyg och 9 andra maskiner med ett
tillverkningsvärde af öfver en million, en på den tiden ansenlig summa. Sedermera har rörelsen allt jemnt
gått framåt; den har antagit riktiga jättedimensioner, och dess ångare klyfva numera med sina skarpa
bogar icke blott de sibiriska flodernas ismassor, utan de plöja äfven Kaspiska hafvet med produkterna
från Bakus naftakällor. Under femårsperioden 1876—1880 har tillverkningsvärdet sammanlagdt uppgått
till öfver 16 millioner med en arbetsstyrka i medeltal af något öfver 900 man. Den stora verkstaden
Men när du träder på den helga grund,
Der trötta knän ifrån all jordens rund
På altartrappans nötta marmor legat,
Skall mången sten med en prinsessas namn,
Som sökt från verldens stormar här en hamn,
Och främst Filippas stoft ditt hjerta röra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
