Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborg och Bohuslän af Wilhelm Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En tummelplats för svenskar och norrmän, tillhörde Bohuslän under medeltiden än det ena, än det
andra riket; slottets på Ragnhildsliolmen grusade murar påminna härom, liksom de grå, lutande tornen på
det åldriga Bohus, der de stå spejande ut öfver den breda elfven. Slutligen blef landet en svensk tillhörighet
ehuru fortfarande bestridd, hvilket nogsamt intygas af de i frisk hågkomst lefvande berättelserna om den
stora ofreden under Carl den tolfte, då provinsen fullständigt ödelädes och utarmades, och från de ännu
senare fälttågen under Gustaf III samt från 1808.
Allmännaste föreställningen om Bohusläns utseende torde vara mindre gynsam, emedan man
vanligen bibringas den under resa till och från de talrika, i skärgården belägna badorterna. Man erinrar
sig det som ett af otaliga fjordar splittradt kustlandskap med väldiga bergmassor, hvilka nedstupa i
hafvet, för att derur åter uppdyka i gestalt af oräkneliga, af vågorna skumstänkta klippor och skär, allt
grått, kallt, naket och hotande, blottadt på träd, ödsligt och vildt. Sådan är också skärgården. Utan
att hafva genomrest någon del af densamma, kan man svårligen få ett begrepp derom; då man utifrån
nalkas kusten, ser man blott en grå, ödslig bergmassa, men kommen närmare upplöses denna i tusentals
kringspridda större och mindre klippor, hvilkas vestliga sidor till den grad rundslipats af vågsvallet, att
de likna bolstrar, och så renspolats att man på dem ej kan upptäcka ens ett grässtrå; de östra sidorna
åter äro merendels branta och otillgängliga.
Anblicken af skärgården under en vestanstorm är förfärande; den är då en enda ofantlig
bränning. Längs skärbandet reser sig en mur af skum, och då de vilda vågorna bryta mot klipporna slunga
de tornhögt fradgande vattenpelare i luften, hvilka med ett dån, som höres milsvidt omkring, nedstörta,
för att lemna rum åt andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
