Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborg och Bohuslän af Wilhelm Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kan sålunda icke nekas, att kusten förefaller vild och torftig. De ensliga stugor, man ser,
hafva krupit bakom bergen för att vara i skydd mot den fruktade vestan, och ehuru de i och för sig
te sig ganska nätt, rödmålade som de äro och med hvita dörr- och fönsterlister, förefalla de likväl såsom
vantrefna hem, just emedan de sakna den infattning af gröna träd och buskar, som man, åtminstone i
många af vårt lands bygder, är van att se, och endast en mycket liten teg, en potatisåker på sluttningen
af berget, eller en grönskande gräsmatta i dalsänkningen, der några kor eller får gå på bete, ange en
viss brukning af jorden. Något mer synes icke, hvarken den steniga grunden eller den af fiske upptagna
tiden medgifva åt de kraftige, härdade männen, som hafva föga kännedom om odlandet af jorden men
dess bättre om hafvet, det omätliga, ombytliga hafvet, som föder dem i lifvet och som så ofta blir
deras graf.
Men äfven ett dylikt, efter antagna begrepp om naturskönhet så vanlottadt landskap, har dock
att förete i detta fall egendomligheter af annorstädes sällspordt slag, hvilka i mångas ögon mer än
godt-göra bristen på vegetation. Till den så ofta verkligen storslagna karakteren af bergens linier, der de
långsamt höja sig upp mot en högsta spets, för att derifrån åt andra sidan stupa brant ned i vågorna,
kommer det förtrollande färgspelet, hvilket aldrig är sig likt under dagens timmar, ständigt vexlande
allt efter solens läge, och stundom af brutet af förbiilande moln, som kasta breda skuggor öfver bergsidorna.
Det som derjemte måste göra vistelsen här vid hafvet så lockande för dem, som komma från det
inre landet, är, utom det stärkande och helsobringande badet, det icke mindre uppfriskande vistandet på
sjön. Då man i fulla drag inandas den fullständigt rena, kraftiga luften skall man känna sig frestad
påstå, att de, som ständigt bo härute, borde vara beskärda en lifslängd större än andra menniskors. Så
torde äfven i sjelfva verket vara händelsen i de fall, der icke hafvet i förtid bryter deras bana. Tyvärr
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
