Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborg och Bohuslän af Wilhelm Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är (let senare dock ganska vanligt, helst under hösten genom då rasande häftiga stormar. 1 å sommaien
deremot är segling och fiske icke blott ett arbete utan ett nöje. Med solens uppgång går vadlaget ut
till sjös; sedan 10 eller 12 man förenat sig om ett par båtar med ofta ganska dyrbar fångstredskap,
seglar man ut bland skären, derifrån man kastar spejande blickar efter fisken. När denna på ett ställe
synes slå i vattnet kastas vaden och drages derefter i land under oväsen med årorna i vattnet för att
hindra den åter gå ut, och när vaden sedan halas upp, sprattlar i botten på densamma den vackra
silfverglänsande makrillen, den fint bygda hvitlingen eller den klumpige torsken, i sällskap med gulbruna
maneter och en eller annan sjöstjerna.
Med ett fiske så utomordentligt gifvande som det vid vestkusten, finner man det naturligt, att
denna senare öfverallt på korta afstånd är betäckt med fisklägen, bland hvilka många, t. ex. Gvebbestad,
Fjellbacka, Smögen, Fiskebäckstil, Ljungskile och Bovallstrand m. fl. äro på god väg att blifva köpingar,
och att de icke allmänt blifvit det för länge sedan, är icke att tillskrifva något annat ån en intill senaste
tider qvarlefvande, trångsinnad handelspolitik, som med tvångsåtgärder gynnade do redan befintliga
städerna på det öfriga landets bekostnad.
Fisklägena likna hvarandra nästan alla deri, att de utgöras af en större eller mindre samling
envånings trähus, kringkastade utan synnerlig ordning bland bergknallarne och vanligen liggande
terrass-formigt upp efter sluttningen från sjön, bakom något framskjutande berg, som är tillräckligt högt att
mottaga och hejda stormen. Hvart och ett hus utgöres blott af ett par rum på hvar sin sida om en
liten inbyggd förstuguqvist, och öfver denna stundom en gallionbild eller namnbrädet till något fartyg,
som förts af mannen i huset eller vräkts i land efter ett skeppsbrott, Egendomligt är att se hur
kustborna, under det de ingenting göra för att plantera de kala hedarne kring fjorden, göra allt för att få
grönska kring stugorna i fiskläget, ty utom en rikedom af blommor i de små fönstren på stugan,
om-gifves i regeln den senare alltid af en liten täppa, men då husen oftast ligga på sjelfva berget, har man
varit nödgad först bygga terrasser af kullersten, på hvilka man sedermera med stor möda fört jord och
planterat. I dessa täppor växer allt som i ett rlrifhus, kringbyggda oeh skyddade som de äro, och
syrener, vallmo och andra vanliga blommor samt köksväxter gifva ett intagande behag åt det hela.
Dessa små trädgårdar, jemte anordningen af hela det lilla samhället, eller rättare bristen på all
byggnadsordning, gör emellertid att ett sådant fiskläge tomligen troget återspeglar bilden af en stad i
dess första skede: de små husen liggande ej intill hvarandra utan midt på tomten, som är planterad
samt skild från grannens genom ett röd- eller hvitmåladt trästaket eller en stenmur; de smala, slingrande
och mer eller mindre illa eller alls icke stenlagda gatorna, de anspråkslösa handelsbodarne, och såsom
staffage några bökande svin eller en katt, som stryker utefter planket midt i solskenet.
Det mest pittoreska bland alla dessa fisklägen torde vara Fjellbacka. Husen ligga här
sammanträngda mellan sjön och det höga, lodräta och delvis till och med öfverhängande berget, på ömse sidor
om vägen, hvilken, backe upp och backe ned, leder utefter stranden. Utom sjelfva läget, hafvet och den
imponerande bergryggen, finner en målare här de mest tilltalande motiv i husen med deras åldriga tycko,
deras höga trappor med egendomligt utskurna eller svarfvade ledstänger och derofvan den lilla
oundvikliga förstuguqvisten med lekande barn eller en gumma i arbete med sin stickning.
I synnerhet i norra Bohuslän bär äfven det inre landet starkt tycke af skärgården, ehuru bergen
äro högre och hafvet saknas. Ödsligheten på de vidsträckta bergplatåerna är ofta rent af
skräckinjagande — bergspets efter bergspets höjer sig i grå nakenhet så långt blicken når, ej ett träd, ofta ej en
enda grönskande fläck af bry ter den grå stenöknen.
Likheten är icke heller tillfällig. I)e( talrika, nu långt upp i landet belägna, en gång på
hafs-botten aflagrade skalgrusbankarne, bestående af ofta i ofantliga massor hopade skal af hafsdjur, visa
nämligen, att en stor del af det nu varande fasta landet en gång legat under hafvets yta, och den
bohuslänska kusten har sålunda varit stadd i en uppåtstigande rörelse, till dess den uppnådde sin nuvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
