- Project Runeberg -  Vår vän Anne /
4

(1910) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En vredgad granne.
förskräckligt. John Henrys mamma skulle genast ha tagit honom
ur huset, om hon bara varit säker på, att hon kunnat få en annan
plats åt honom. Dessutom hade Ingefära huggit näbben rakt i
nacken över skjortlinningen på John Henry en dag, då han böjt
sig ned alltför nära buren. Fru Carter visade alla människor
ärret, när den stackars John Henry kom hem över söndagen.
Alla dessa ting flögo blixtsnabbt genom Annes hjärna, då
herr Harrison, tydligen mållös av vrede, stod framför henne. Inte
ens när herr Harrison var vänlig och blid, kunde han påstås se
bra ut; han var kort och tjock och skallig. Men nu, när hans
trinda ansikte var eldrött av förargelse och hans vattenblå ögon
riktigt stodo på skaft, tyckte Anne, att han var det allra fulaste
hon någonsin sett.
Med ens återfick herr Harrison tungans bruk.
— Jag ämnar inte finna mig i detta, fräste han, inte en dag
längre, så mycket ni det vet, fröken! Tredje gången, det är ju
alldeles för galet! Förra gången sa’ jag till er moster: passa sig
bara, sa’ jag, och låt det aldrig hända mer! Och nu är det samma
spektakel igen — och vad menar hon! Vad menar hon? Det
har jag nu kommit för att ta reda på.
— Kanske ni skulle vilja förklara, vad det är, som står på?
frågade Anne i sin värdigaste ton.
Hon hade särskilt lagt an på att förvärva denna sansade ton
och detta lugna uppträdande, varmed hon ämnade uträtta stora ting i
skolan, men de tycktes alldeles förfela sin verkan på den förgrym-
made herr Harrison.
— Vad som står på? Ja, det är inte småsmulor, det. Här
har jag nu återigen hittat er mosters kokreatur mitt i min havre,
för inte en halv timma sedan! För tredje gången, märk väl!
Jag hittade henne i tisdags, och jag hittade henne i går. Jag gick
hit och förbjöd er moster att någonsin låta det hända igen. Nu
har hon låtit det hända. Var är er moster nånstans? Jag ska be
att få tala ett slag med henne och säga henne en smula av mina
innersta tankar — J. A. Harrisons innersta tankar . . .
— Om ni menar fröken Marilla Cuthbert, så är det inte
min moster, och hon har gått ned till Grafton för att hälsa på
en släkting, som är mycket sjuk, svarade Anne med stigande vär-
4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varvananne/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free