Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anne gör affärer.
Diana sprang som hon aldrig förr sprungit. Anne gjorde även
sitt bästa, och den stygga kossan skumpade omkring fältet alldeles
som om hon varit besatt. Diana trodde i sitt stilla sinne, att hon
var det. Det dröjde fulla tio minuter, innan de lyckades gen-
skjuta henne och driva ut henne genom »ledet» utåt landsvägen.
Det lönar sig icke att söka förneka, att Anne just nu befann
sig i en allt annat än mild och blid sinnesförfattning. Inte blev
hon stort gladare, när hon såg, att en liten tvåhjulig kärra stannat
alldeles utanför på landsvägen. I kärran sutto herr Shearer från
Carmody och hans son, och båda hade dragit munnen till det
bredaste grin.
— Jag undrar, om du inte nu ångrar, att du inte sålde kon
åt mig, när jag ville köpa henne i förra veckan, flinade herr Shearer.
— Jag skall sälja henne nu i detta ögonblick, om ni vill ha
henne, sade den mörkröda och rufsiga ägarinnan. — Ni får ta
henne genast — som hon går och står.
— Utmärkt! Jag ska ge tjugo dollars för henne, detsamma
som jag bjöd förut, och Jim här kan driva henne direkt till Car-
mody. Hon ska få fara till stan med en annan kreaturslast, som
jag sänder av i kväll. Herr Reed i Brighton har länge velat ha
en Jerseyko.
Fem minuter senare vandrade unge Jim och kossan helt frid-
samt utmed dikesrenen, och den Anne, som nyss’ lämnat ett ly-
sande exempel på att »beslut och handling äro ett hos kvinnan,»
åkte framåt Grönkullas uppkörsväg med tjugo dollars i sin portmonä.
— Vad ska Marilla säga? undrade Diana.
— Åh, det lägger hon sig inte i. Dolly var min egen ko,
och vi hade nog inte fått mer än tjugo dollars för henne på auk-
tionen. Men o mildaste makter — om herr Harrison kastar bara
en enda blick på sin havre, så måste han förstå, att kon har varit
där igen, och jag, som gav honom mitt hedersord på, att det ald-
rig mera skulle hända! Gott, det här har lärt mig, att man ska
vara försiktig med sitt hedersord, när det gäller kor ... En ko,
som kan hoppa över eller bryta sig ut genom planket kring vår
kätte — den mister man sannerligen allt förtroende för!
Marilla hade gått ned för att hälsa på fru Lynde, och när
hon kom hem tillbaka, visste hon alltihop om Dollys försäljning
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
