Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hemma hos herr Harrison.
inte vill ta emot pengarna. Vår ko duger precis lika bra som
hans.
— Naturligtvis är han fasligt ond och förargad över detta,
suckade Anne.
— Det är nog troligt. Han tycks ha ett retligt lynne. Om
du så vill, ska jag gå och underhandla med honom.
— Ack nej, så lumpen är jag ändå inte, utbrast Anne. —
Detta är alltsamman bara mitt fel, och jag ämnar sannerligen inte
låta ’ Mari11a sota därför. Jag ska gå själv, och det genast. Ju
förr det är över, desto bättre — åh, det kommer att bli en hemsk
stund . . .
Stackars Anne tog sin hatt och sina tjugo dollars och skulle
just gå ut, då hon kom att kasta en blick in genom den öppna
skafferidörren. På bordet stod en valnöttårta, som hon bakat
denna samma morgon — en särdeles aptitlig företeelse, glacerad
med skärt socker och prydd med kluvna valnötter. Den var av-
sedd till fredagens afton, då Avonleas ungdomar skulle ha möte
på Grönkulla för att bilda den Samhällsförbättrande föreningen.
Men vad voro medlemmarna även av en dylik förening i jäm-
förelse med den så grymt förorättade herr Harrison?
Anne tyckte, att den tårtan borde kunna beveka hjärtat på
vilken människa som helst — allra helst en gammal ungkarl, som
måste laga sin mat själv — och hon stoppade skyndsamt ned den
i en pappask. Hon skulle erbjuda den åt herr Harrison som en
frids- och försoningsskänk.
— Om han nämligen unnar mig tillfälle att få säga någon-
ting, tänkte hon ängsligt, då hon klättrade över stättan och tog en
ginväg tvärs över fälten, som lågo där så guldskimrande i den
drömmande augustikvällens milda dager. — Nu vet jag, hur män-
niskor känna det, som ledas till avrättsplatsen.
111,
Hemma hos herr Harrison.
Herr Harrisons hus var en gammalmodig, låg, vitmenad
byggnad, som bakom sig hade en tjock granskog.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
