Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr Harrison själv satt på sin av vinrankor omslingrade
veranda; han var i skjortärmarna och njöt just av sin lilla kvälls-
pipa. När han fick klart för sig, vem det var, som kom uppför
stigen, störtade han upp från bänken, räddade sig in i huset och
slog igen dörren efter sig. Detta beteende var endast ett utslag
av obehaglig häpenhet, blandad med rätt mycken blygsel över
hans häftiga utbrott dagen förut. Men det så gott som tog med
sig hela den lilla återstod av mod, som fanns kvar i Annes hjärta.
— Är han så vresig redan, vad ska det då inte bli, när
han får höra, vad jag har gjort? tänkte hon halvt förtvivlad, och
så knackade hon på dörren.
Herr Harrison kom emellertid och öppnade, smålog förläget
och bjöd henne stiga in med en stämma, som var saktmodig och
mild, om också en smula nervös. Sin pipa hade han lagt undan,
och rocken hade han dragit på sig; nu bjöd han Anne helt ar-
tigt en mycket dammig stol, och mottagandet skulle nog ha verkat
uteslutande behagligt, såvida ej funnits den pratsjuka papegojan,
som med elaka, gulskiftande ögon tittade fram mellan gallerstän-
gerna på sin bur. Anne hade knappast hunnit sätta sig, förrän
Ingefära lät upp sin näbb och skrek:
— Vad i hela friden har den där näbbgäddan här att göra?
Det var inte lätt att avgöra, vilkendera som var rödast i an-
siktet, herr Harrison eller Anne.
— Bry er inte om papegojan, sade herr Harrison och kas-
tade en vred blick på Ingefära. — Hon — hon har inte bättre
vett. Jag har fått henne av min bror, som är sjöman. Sjömän
använda inte alltid det finaste språk, och papegojor äro så stygga
med att härma efter.
— Ja, jag kan förstå det, sade stackars Anne, som våndades
svårt med tanken på sitt ärende.
Papegojan var ohövlig, det var inte fråga om det, men det
var inte värt att spela förolämpad. Har man nyss sålt en främ-
mande karls ko, utan att han vare sig vet av det eller givit sitt
samtycke, så får man finna sig uti, om hans papegoja fäller några
mindre smickrande yttranden. »Näbbgäddan» var emellertid inte sd
undfallande och spak, som hon annars kunde ha varit.
— Jag har kommit för att tala om någonting för er, herr
Montgomery, Anne. 17 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
