- Project Runeberg -  Vår vän Anne /
20

(1910) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hemma hos herr Harrison.
— Och ni var väl alldeles förskräckligt rädd för att behöva
komma hit och berätta det för mig efter allt det bråk jag ställde
till i går — va’? Men ni får inte fästa er så mycket vid mina
göranden och låtanden. Jag är en gammal bitvarg, ska jag säga,
och ut med sanningen — se det är mitt valspråk — även om
den skulle skorra lite i andra människors öron.
— Fru Lynde, hon säger också alltid sanningen, sade Anne,
innan hon hann tänka sig för.
— Vem? Fru Lynde? Ni tänker väl aldrig jämföra mig
med den siammertackan! sade herr Flarrison förtretad. — Hon och jag
— vi kunna väl inte nämnas på samma dag! Vad har ni i
asken där?
— En tårta, sade Anne listigt. I glädjen över herr Harri-
sons oväntade medgörlighet kände hon sina livsandar hastigt stiga.
— Den har jag tagit med mig åt er - jag tänkte, att ni kanske
inte hade tårta så värst ofta . . .
- Nänämen, det är nog så, det . . . Men jag är mycket
förtjust i tårta. Jag får verkligen tacka så mycket . . . Den ser
god ut ovanpå — jag hoppas den måtte vara det hela vägen ige-
nom. Hå tänk, vad man ska smörja sig!
— Det vet jag, att den är, sade Anne med glad självtillit.
— Jag har bakat tårtor i mina dar, som inte ha varit det, det
kan fru Allan intyga, men den här är det ingen fara med. Jag
gjorde den egentligen åt Samhällsförbättrande föreningen, men jag
kan göra en ny åt den.
— Men lilla fröken är tvungen att hjälpa mig att äta den.
Jag ska sätta på kitteln, så ska vi ha oss en kopp te. Hur skulle
det smaka?
— Får jag lov att laga teet? frågade Anne försiktigt.
Herr Harrison skrattade godmodigt.
— Jag ser, att ni inte har mycket förtroende till min för-
måga att laga te. Men däri tar ni fel. . . Jag kan brygga så gott
te som ni någonsin har druckit. Men kila på nu ni! Lyckligtvis
regnade det i söndags, så att vi ha fullt upp med rendiskade
kärl . . .
Anne reste sig och skred genast till verket. Hon sköljde
tekannan i flera vatten, innan hon lade på teet. Därefter sopade
20

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varvananne/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free