- Project Runeberg -  Vår vän Anne /
22

(1910) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hemma hos herr Harrison.
Herr Harrison gjorde sig närmare underrättad om Samhällsför-
bättrande föreningen och tycktes benägen att skänka den sitt
gillande.
— Det låter höra sig! Fortsätt ni bara! Förbättringar be-
hövas sannerligen lite varstans i detta samhälle — hos folket också.
- Åh, jag vet just inte det, sade Anne hastigt.
För sig själv eller sina allra förtroligaste vänner kunde hon
nog medge, att Avonlea och dess invånare hade sina små ofull-
komligheter, som för resten naturligtvis voro ytterst lätta att röja
ur vägen. Men det var någonting helt annat att höra en nyin-
flyttad »utböling» som gubben Harrison sitta där och uttrycka
sig kritiskt.
— Jag tycker Avonlea är en förtjusande plats, och män-
niskorna äro också vådligt hyggliga och trevliga, sade hon med
ett visst eftertryck.
— Åhå, jag tror man har sitt lilla humör, sade Herr Harri-
son och tittade på de högröda kinderna och förebrående ögonen
mitt emot honom. — Det måtte visst höra till hårfärgen! För
all del, Avonlea är en mycket bra plats, annars skulle jag inte ha
slagit mig ned här; men till och med ni lär väl ändå medge, att
det är behäftat med vissa fel?
— De göra, att jag bara tycker om det ännu bättre, sade
den trofasta Anne. — Jag tycker varken om platser eller män-
niskor, som inte ha några fel. En alldeles felfri person måste
vara gräsligt ointressant. Fru White säger, att hon aldrig har
råkat någon felfri människa, men väl har hon tillräckligt mycket
hört talas om en sådan — hennes mans första hustru. Tycker ni
inte det skulle vara mycket otrevligt att vara gift med en man,
vars första fru var ett mönster i allt?
— Ännu odrägligare skulle det vara att vara gift med den
där felfria mönsterhustrun, utbrast herr Harrison med en plötslig
hetta, som föreföll rätt svårbegriplig.
När teet var drucket, bad Anne att få diska koppar och fat,
fastän herr Harrison försäkrade henne, att han ännu redde sig utan
diskning i åtskilliga veckor. Helst skulle hon ha velat sopa hela
golvet, men ingen kvast syntes till, och hon ville ogärna fråga,
22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varvananne/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free