- Project Runeberg -  Vår vän Anne /
24

(1910) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till herr Harrison nu på eftermiddagen och gruvade mig så för-
skräckligt för vad som förestod mig ... I stället var han riktigt
snäll, och jag hade nästan roligt hos honom ... Jag tror att vi
kunna bli riktigt goda vänner med tiden, om vi ha en smula
överseende med varandra på ömse håll ... I alla fall, Marilla, ska
jag aldrig sälja en ko, innan jag vet, vems den är. Och pape-
gojor kan jag inte med!
IV.
Olika meningar.
En afton i solnedgången stodo Jane Andrews, Gilbert Blythe
och Anne Shirley tillsamman invid en gärdsgård i skuggan av
sakta susande grangrenar, just där en ginväg benämnd Björk-
stigen mynnade ut i stora landsvägen. Jane hade tillbragt efter-
middagen hos Anne, som nu följde henne ett stycke på hemvä-
gen; vid gärdsgården hade de råkat på Gilbert, och nu stodo
alla tre och pratade om den viktiga morgondagen.
Ty denna morgondag var den förste september, då skolorna
skulle börja. Jane skulle fara till Nybro och Gilbert till Vitsand.
— Ni ha bägge två en fördel framför mig, suckade Anne.
— Ni få undervisa barn, som inte alls känna er, men jag måste
undervisa mina egna forna skolkamrater, och fru Lynde säger, att
jag får nog ingen respekt med mig, såvida jag inte är rysligt
»hög» genast från början. Men jag tror aldrig en lärarinna ska
vara »hög». O, vad det ändå är för ett ansvar med att hand-
leda barn!
— Det går nog inte sämre för oss än för andra, sade Jane
lugnande.
Jane besvärades ej av någon längtan att öva ett starkare och
mera djupgående inflytande på sina lärjungar. Hon ämnade göra
sig förtjänt av sin årslön, stå väl hos skolrådet och kanske inhösta
ett vänligt erkännande av skolans inspektor. Längre sträckte sig
icke Janes ärelystnad.
— Huvudsaken är, att man håller ordning, och för att gå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varvananne/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free