- Project Runeberg -  Vår vän Anne /
35

(1910) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nå, hur har det gått för dig? undrade Marilla.
— Fråga mig en månad härefter, så kanske jag kan ge be-
besked ... Nu är det mig omöjligt — jag vet det inte — jag
står för nära inpå det ännu. Min hjärna känns allt litet omrörd,
det är som om alla tankar blivit tjocka och orediga . .. Det enda
jag är säker på, att jag verkligen har uträttat i dag, är att jaglärt
Cliffie Wright, hur bokstaven A ser ut. Det visste hon inte förut.
Ändå något! Man har fört in en sökande ande på en stig, som
kan leda både till Shakespeare och Milton.
Längre fram kom fru Lynde med mera uppmuntran. Den
goda frun hade stått på lur vid sin grind och hejdat skolbarnen
för att fråga dem, hur de tyckte om sin nya lärarinna.
— Och varenda en utav dem sade, att de tyckte vådligt
mycket om dig, Anne — utom Anthony Pye. Han gjorde det
inte, det måste medges. Han sade: »Äsch, inte duger hon! In-
gen fröken duger!» Där har du det Pye’ska betyget. Men bry
dig inte om det, du.
— Nej, det tänker jag visst inte göra, sade Anne lugnt, och
jag ska nog få Anthony Pye att bli mig bevågen förr eller senare.
Tålamod cch vänlighet skola helt säkert vinna honom.
— Det kan du ju alltid hoppas, sade fru Rachel välvilligt. —
Vad Donnéllskan angår, så kommer jag inte att ge henne någon
accent på slutet. Namnet är Dönnell, och så har det alltid hetat.
Den människan är högfärdsgalen, det är vad hon är . . . Hon har
en mops, som heter Prins, och den äter inne vid bordet med
familjen på en porslinstallrik. Jag skulle gå och gruva mig för
yttersta domen, om jag vore i hennes kläder. Thomas säger, att
Donnell själv är en både hygglig och strävsam karl, men var hade
han sitt sunda förstånd, när han valde ut en töcken hustru åt sig?
VI.
På besök hos familjerna.
Det är en septemberdag på Prins Edvards ö. En frisk vind
kommer blåsande över sandkullarna vid havsstranden; en lång röd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varvananne/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free