Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att hålla modet uppe på den stackars patienten. Jag skulle
låta bli att hoppas, om jag vore i hennes kläder. Det är säkrast
att vara beredd på det värsta.
— Men borde vi inte också vara beredda på det bästa? sade
Anne i bönfallande ton. — Det är ju lika stora möjligheter för
det ena som det andra.
— Inte enligt mina erfarenheter, och jag räknar femtiosju
år, medan du är sexton, svarade Eliza. — Jaså, ska ni gå? Ja,
jag hoppas er nya förening måtte hindra Avonlea från att åka
ännu längre ned på det sluttande planet, men stora förhoppningar
har jag inte.
Anne och Diana voro tacksamma att få avlägsna sig och
åkte sin väg så fort den feta ponnyn förmådde trava. När de
vände om kröken invid bokskogen, sågs en kort och tjock liten
figur komma springande över fältet, ivrigt vinkande åt dem. Det
var Catherine Andrews, som sprungit ginvägen utför backen, och
hon var så andlös, att hon knappt rådde med att tala. Men hon
tryckte två blanka silverslantar i Annes hand.
— Här ha ni mitt bidrag till målning av tingshuset, fläm-
tade hon. — Jag hade gärna velat ge er en hel dollar, men jag
törs inte ta mera av mina äggpengar, för då skulle Eliza upptäcka
det. Jag är riktigt intresserad av er förening, och jag tror, att ni
komma att uträtta ganska mycket gott. Jag ser saker i ljust. Det
är jag tvungen till, eftersom jag bor tillsammans med Eliza. Nu
måste jag skynda mig tillbaka, innan hon saknar mig — hon tror,
att jag ger hönsen mat. Ja, måtte ni nu få tur med er och få
människorna att lossa på pungen . . . Var inte ledsna över vad
Eliza sade. Världen går ändå framåt och blir bättre — det är
alldeles säkert.
Nästa hus var Daniel Blairs.
— Jaha, nu beror det på, huruvida hans hustru är hemma
eller ej, sade Diana, medan de guppade fram på en väg med djupt
nedskurna hjulspår. — Om hon är det, få vi inte så mycket som
en kopparslant. Folk påstår, att Dan Blair inte får klippa sitt hår
utan att be henne om lov, och hon är rysligt sparsam av sig,
lindrigast sagt . . . Hon säger, att hon är tvungen att snåla in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
