- Project Runeberg -  Vår vän Anne /
44

(1910) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På besök hos familjerna.
sluppo de lyckligtvis undan. Sista stället de besökte tillhörde
Robert Dickson och låg vid bron över Mörka, speglande vågen.
Där stannade de kvar och drucko te, fastän de voro så nära hem-
met. Men de vågade ej säga nej åt fru Dickson, som hade rykte
om sig för att vara ganska snarstucken.
Medan de sutto där, kom gamla gumman White och häl-
sade på.
— Jag har just varit nere hos Lorenzos, berättade hon. —
Han är just nu den stoltaste man i Avonlea. Vad tycker ni!
Sju flickor ha de förut — men nu har där bara för några timmar
sedan kommit en duktig liten pojke.
Anne spetsade öronen, och när de åkte bort, sade hon.
— Nu kör jag raka vägen till Lorenzo White.
— Men han bor vid Vitsandvägen och så långt bort för
oss, invände Diana. — För resten ska ju Gilbert och Fred ta
honom.
— De skola inte fara dit förrän nästa lördag, och då blir
det för sent, sade Anne med stor bestämdhet. — Då har den
första förtjusningen hunnit lägga sig. Lorenzo White är gräsligt
snål, men just nu skriver han på hur mycket som helst. Inte få vi
förspilla ett sådant gyllene tillfälle, Diana!
Annes hopp gäckades ej — det visade sig, att hon spått
rätt. Herr White kom dem till mötes ute på gården och sken
som en sol. När Anne bad om ett litet bidrag, svarade han
fryntligt:
— Med största nöje! Anteckna mig för en dollar mera än
det största bidrag ni hittills ha fått.
— Det blir fem dollar — herr Daniel Blair har givit fyra,
sade Anne nästan ängsligt . . . Men den lycklige fadern stod vid
sitt ord.
— Fem var det! Och här ha ni pengarna på fläcken! Nu
ä’ ni tvungna att stiga in. I min stuga finns det någonting, som
är väl värt att titta på — någonting, som mycket få människor
ha sett ännu så länge. Stig in och säg ifrån, vad ni tycka.
— Vad ska vi säga, om ungen inte är söt? viskade Diana
helt bekymrad, när de följde sin ivrige värd in i huset.
— Åh, då kunna vi säkert hitta på någonting annat trevligt att
44

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varvananne/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free