Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pliktens väg.
hos de andra. Det är det älskligaste barn du kan tänka dig, Gil-
bert, och därtill sä begåvad. Jag är övertygad om, att världen en
gång får höra talas om honom, slöt Anne i en ton av den livli-
gaste övertygelse.
— Jag tycker också om att undervisa, sade Gilbert. — Först
och främst är det en utmärkt god övning. Vet du, Anne, under
de få veckor jag undervisat i Vitsand, har jag lärt mig mera än
under alla de år, då jag själv gick i skolan. Nå, det tycks ju gå
bra för oss allihop . . . Jane är omtyckt i Nybro, det har jag hört,
och jag tror, att Vitsand är så där tämligen belåtet med under-
tecknad — alla utom herr Andrew Spencer. Jag mötte fru Ble-
wett på min hemväg i går afton, och hon sade mig, att hon an-
såg för sin plikt att meddela mig, att herr Spencer inte gillade
mitt sätt att undervisa.
— Har du någonsin lagt märke till, sade Anne fundersamt,
att när folk säger, att det är deras plikt att tala om någonting för
en, så får man bereda sig på, att det är någonting obehagligt.
Varför tyckas de aldrig anse som sin plikt att tala om de vänliga
och glädjande saker de höra om en? Fru Donnéll — med ton-
vikt på slutet — var i skolan igen i går och sa’ mig, att hon
ansåg det för sin plikt att meddela mig, att fru Harmon Andrews
inte gillar, att jag läser sagor högt för barnen, och att herr Ro-
gerson tyckte, att hans Prillie inte gör nog snabba framsteg i räk-
ning . . . Om Prillie ville öda mindre tid på att göra gubbar
över sin griffeltafla åt pojkarna, skulle hon lära sig vida mera.
Jag är övertygad att Jack Gillis räknar ut talen under timmen åt
henne, fastän jag aldrig lyckats ertappa honom på bar gärning.
— Har du lyckats försona fru Donnélls förhoppningsfulle
son med det namn han bör lystra till?
-v Ja, .skrattade Anne, men det satt hårt åt, må du tro. I
början, när jag kallade honom Saint Clair, låtsade han som ingen-
ting, och se’n, när de andra pojkarna knuffade på honom, såg han
upp med en sådan bedrövlig min, som om jag kallat honom John
eller Charlie eller någonting annat, som han absolut inte kunde
kännas vid . . . Då höll jag kvar honom en afton efter skolans
slut och talade vänligt med honom. Jag sade honom, att hans
mamma ville, att jag skulle kalla honom Saint Clair och att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
