Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tvillingarna anlända.
kunde göra annat än ta dem, under nuvarande omständigheter,
och hon har ju Anne till hjälp. Anne är alldeles orimligt glad
åt alltihop, och jag måste medge, att hon har ett ovanligt gott
handlag med barn. Kära hjärtanes - jag tycker inte det är längre
se’n än i går, som stackars Matthew själv kom hem med Anne
och alla människor skrattade åt att Marilla skulle ta sig ett foster-
barn. Och nu har hon tagit upp tvillingar. Överraskningar får
man då vara med om, så länge man här vandrar . . .
Den feta ponnyn skumpade över bron vid Lyndes sänka
och uppåt landsvägen till Grönkulla. Marillas uppsyn var ganska
bister. Det var tjugo kilometer att åka från East Grafton, och
Davy Keith tycktes behärskad av ett behov att ständigt vara i rö-
relse. Det översteg Marillas krafter att förmå honom att sitta
stilla, och hon hade under hela vägen suttit i ångest för att han
skulle tumla baklänges ur vagnen och bryta nacken eller ta en
överhalning framåt och ramla ned mellan ponnyns hovar.
I sin förtvivlan hotade hon honom slutligen med att hon
skulle ge honom en duktig risbastu, så fort de väl kommit hem.
Men då klättrade Davy upp i hennes knä, utan att bry sig om töm-
marna, slog sina knubbiga armar omkring hennes hals och kra-
made henne som om han varit en liten björn.
— Det där tror jag inte du mente, sade han och pussade
ömt den skrynkliga kinden. — Du ser inte ut som ett fruntimmer,
som smäller en liten pojke bara för att han inte kan hålla sig
stilla. Tyckte du inte det var gräsligt svårt att sitta stilla, när du
bara var så gammal som mej?
— Ne-ej, jag satt alltid stilla, när jag fick tillsägelse att göra
det, sade Marilla och försökte tala strängt, ehuru hon kände sitt
hjärta vekna under Davys så uppriktigt menade små smekningar.
— Nåja, det var förstås därför att du var flicka, sade Davy
och äntrade tillbaka till sin plats. — Tänk, att du verkligen har
varit en liten flicka en gång! . . Dora kan sitta stilla — fastän
det måste vara bra besvärligt! . . . Det måtte allt vara rysligt
långsamt att vara flicka! Pip, Dora — nu ska jag pigga upp
dig litet!
Davys sätt att pigga upp systern bestod i att grabba tag om
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
