Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tvillingarna anlända.
Marilla hade med resignerad min skurit en ny kakskiva åt
Dora. Hon kände sig oförmögen till en kraftmätning med Davy
just nu. Det hade varit en påkostande dag för henne — den
långa åkturen fram och tillbaka och så begravningen. I denna
stund motsåg hon framtiden i en stämning så dyster och modlös,
att den kunde ha anstått självaste Eliza Andrews.
Tvillingarna voro ej särskilt lika varandra, ehuru båda voro
ljusa. Dora hade långa släta lockar, som aldrig blevo tillrufsade.
Davy hade en skog av gult knollrigt hår över hela sitt runda
huvud. Doras ljusbruna ögon voro fromma och milda; Davys
voro lika skälmska och spelande som en älvas. Doras näsa var
rak, Davys avgjort uppåtsträvande; Doras mun »trutade» för det
mesta en smula, Davys log ständigt. Dessutom hade han en grop
i den ena kinden och ingen i den andra, vilket gav hans ansikte
ett lustigt »oregelbundet» uttryck, när han skrattade. Odygd och
illmarighet lågo på lur i varenda vrå av hans lilla fysionomi.
— Nu är det bäst de gå och lägga sig, sade Marilla, som
ansåg detta det lämpligaste sättet att göra sig av med dem. —
Dora får ligga inne hos mig, och Davy lägger du på västra ga-
velrummet. Du är väl inte rädd för att ligga ensam, Davy?
— Nej, men jag ämnar inte lägga mig på fasligt lång tid
ännu, sade Davy belåtet.
— Jo du, var lugn för det!
Detta var allt vad den svårt prövade Marilla sade, men nå-
gonting i hennes ton gjorde till och med Davy foglig och spak.
Han traskade lydigt uppför trappan med Anne.
— När jag har blivit stor, så det allra första jag ska göra
ä’ att stanna uppe hela natten för att ta reda på, hurudant det ä’,
anförtrodde han henne.
Under kommande år tänkte Marilla aldrig utan en rysning
på den första veckan av tvillingarnas vistelse på Grönkulla, Den
var egentligen icke mycket värre än de veckor, som följde där-
efter, men den föreföll så, därför att allt var så nytt och förfä-
rande. Sällan förflöt en minut under dagens lopp, utan att Davy
gjorde någon odygd eller var sysselsatt med att utfundera en så-
dan. Men hans första mera anmärkningsvärda bedrift utfördes två
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
