Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En smakfråga.
— Så’n slags »besynnerlighet» är ackurat i min smak, sade
herr Harrison. — Men nog kan jag förstå, att Avonlea i så fall
anser honom mindre vetande. Jag har heller aldrig talat mycket,
förrän jag kom hit, och då måste jag göra det i mitt eget intresse,
för annars skulle fru Lynde ha sagt, att jag var dövstum, och sänt
ikring en tiggarelista att samla pengar på, så att jag stackare skulle
få lära mig teckenspråket. Du ska väl inte gå ännu, Anne?
— Jag är tvungen. Jag har litet att sy åt Dora i afton.
Dessutom är jag rädd, att Davy alldeles gjort kål på den arma
Marilla vid det här laget. Det första han sa’ i morse var: »Vart
tar mörkret vägen, Anne? Det skulle jag vilja veta.» Jag sa’
honom, att det gick till andra sidan av jordklotet, men efter fru-
kosten förklarade han, att jag hade lurat honom — det gick ned i
brunnen . . . Och se’n i dag har Marilla fyra gånger hittat honom
hängande över brunnskaret, där han ligger och kikar efter mörkret.
— Han är en ovanligt självsvåldig pojke, sade herr Harri-
son. — Hit kom han i går och ryckte fyra fjädrar ur ,Ingefäras
stjärt, innan jag hann komma in från ladan. Den stackars fågeln
har varit modstulen allt se’n dess. De där ungarna måtte vara ett
fasligt plågoris för er . . .
— Nog göra de besvär, men ibland får man ändå sin be-
löning . . . sade Anne, i hemlighet besluten att förlåta Davys nästa
tjuvstreck, vad det än måtte bli, eftersom han å hennes vägnar
hämnats på Ingefära.
Herr Roger Pye hade med sig färgen på kvällen, och herr
Joshua, en trumpen och tystlåten man, började med målningen
dagen därpå.
Han slapp att störas i sitt -arbete. Tingshuset var beläget
vid vad man kallade den »nedre vägen.» På senhösten var denna
väg alltid gyttjig och blöt, och folk, som ämnade sig till Car-
mody, färdades i regeln längs den betydligt längre »övre vägen».
Tingshuset låg för övrigt så tätt omgivet av furuskog, att det var
osynligt, såvida man ej befann sig alldeles inpå det. Herr Joshua
målade sålunda på i den ensamhet och det oberoende, som voro
hans osällskapliga natur så kära.
På fredagens eftermiddag slutade han arbetet och gick hem
till Carmody. En stund efter det han avlägsnat sig, åkte fru Lynde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
